Hade Ulf Kristerssons statssekreterare varit utlänning hade vissa börjat prata om utvisning vid det här laget. Men alla lagar gäller så klart inte alla i landet.
Det lät till en början som en rätt betydelselös grej. PM Nilsson, statssekreterare hos Ulf Kristersson, erkände i lokalbladet att han tjuvfiskat rödlistad ål och åkt fast. Jag förstår om du nu undrar vad det uppseendeväckande är. Jo, men det handlar om mer än en utrotningshotad ål. Om att tycka att man inte behöver följa de lagar man inte tycker om – och om hur man kommer undan med det om man har pengar och rätt ursprung.
39 000 kronor i dagsböter blir det för tjuvfisket, vilket för en person med en månadslön på över 120 000 kronor kanske inte känns så mycket som man möjligen hoppats. Böter som straff för höginkomsttagare är ju bara en avgift. På frågan ”får man fiska rödlistad ål” blir således svaret ”ja, men det kostar 39 000 kronor”.
På den egna Facebooksidan skriver Nilsson att ”Ryssjorna var mina och jag tar självklart ett strafföreläggande för brott mot fiskerilagen”.
”Smart agerat”, tänkte jag själv faktiskt när den första notisen kom. Smart att lugnt och utan tjafs ta kommandot över nyheten, ta ansvar och utan tjafs betala sina böter. Uppmärksamheten brukar nämligen blåsa över väldigt mycket snabbare då.
Men sen visade det sig att Nilsson tagit kommandot på annat vis, genom att helt styra hur först lokalmedierna och sedan riksmedierna beskriver och nedspelar händelsen.
Nilsson tar chansen att nästan poetiskt beskriva sitt tjuvfiske av den utrotningshotade ålen, om hur han fiskat ål sedan barnsben och tillhör den sydsvenska ålfiskekulturen och om hur det där och då föll sig naturligt att ljuga för först Havs- och vattenmyndigheten och sedan polisen innan han erkände.
Och nu tycker alla, inklusive statsministern – ”låt den utan skuld kasta första stenen” – att det väl inte är så himla noga. Detta trots att det står helt uppenbart att Nilsson brutit mot samma lagar tidigare och även skrivit om hur han gör det i sociala medier. Det är inte som att det skulle få några drastiska konsekvenser.
”Bristande vandel” kan, enligt Tidöavtalet mellan regeringspartierna och SD, däremot vara skäl för att en person utan svenskt medborgarskap inte får stanna i Sverige.
”Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk … eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”
Så står det i avtalet. Förutom exempelvis prostitution och missbruk som tillräckliga skäl för att förklaras persona non grata i landet skulle det också kunna handla om att man ”i handling missaktar befolkningen”. Vad det nu betyder. För vissa räcker det nog med att inte välja en blond, långhårig tjej till Lucia om man arrangerar luciatåg …
Susanne Sjöstedt