Den gröna Scanian rullar än

Flygvapnet ville skrota tankbilen, men Donald Ramström lyckades rädda den. Nu har han renoverat fordonet till toppskick. När han är ute och finkör är det många som undrar om det är en militärövning på gång.

Motorn ruskar i gång på första försöket och när vi sakta och försiktigt rullar ut ur det stora garaget finns det inget som tyder på att det här är en 60 år gammal lastbil, snarare tvärtom. Inte nog med att vägmätarställningen visar på högst måttliga 19 488 mil, den rullar även klippstabilt och utan några som helst oljud när vi fått upp farten på de slingrande grusvägarna.

–  Den är härlig att ratta och tack vare turbodieseln är det ganska bra klipp i den jämfört med andra lastbilar från samma tid, säger Donald Ramström när han arbetar sig uppåt i växlarna.

Som glad och aktiv pensionär har han under årens lopp renoverat några andra veteranlastbilar, men nu är det bara Scanian som är kvar i samlingen utanför Karlskrona. Och den tänker han behålla.

–  När jag var yngre var jag aktiv i flygklubben, och fick vid ett tillfälle se lastbilen som ställts upp utanför en hangar i Kalmar. När jag frågade personalen varför den stod där sa de att den skulle skrotas, vilket jag tyckte var synd, säger han och fortsätter:

–  Så i december 1998 köpte jag bilen och trodde då att jag skulle få hem den ganska omgående. Men det blev en hel del administrativt krångel som gjorde att det drog ut på tiden. Först året efter kunde jag åka dit för att hämta tankbilen och till min stora förvåning startade motorn omedelbart.

Skicket var dock inte det bästa och när han visar gamla bilder är det lätt att förstå att flygvapnet ville bli av med den.

–  Hytten såg inte rolig ut, den var oljig och smutsig så jag började med att riva ut inredningen och klädde om den. Första året passade jag även på att lacka hytten med hjälp av en kompis och valde originalkulören, det vill säga olivgrön. Men i stället för matt blev den blank eftersom det är enklare att hålla ordning på en blank yta. Resultatet blev så bra att vi fortsatte att lacka tanken och resten av bilen.

Det ovanligt låga miltalet beror på att fordonet mest använts till att hämta flygfotogen från bränsledepåer och sedan köra ut detta till Kungliga Krigsflygskolan F5 i Ljungbyhed.

–  Den rullade därför inte några längre sträckor de första 20 åren. Men samtidigt hade den väldigt många olika förare, och alla var kanske inte så noga med att låta motorn bli varm innan de drog iväg. Just den här motorn är känd för att skära om den körs innan den blivit varm.

Mycket riktigt visar det detaljerade militära motorkortet att den råkat ut för två kallskärningar under åren i kronans tjänst, och för bara ett år sedan var det dags för ännu en motorrenovering.

En kul detalj är att till skillnad från många andra tankbilar från den här tiden är denna utrustad med egen pump. Det gjorde att den kunde fyllas med bränsle direkt på någon av alla de reservflygbaser som fanns utspridda runt om i landet. Flygbaserna fanns utplacerade längs vägar med raksträckor på upp till två kilometer, där kunde nämligen jakt-, attack- och spaningsflygplanen landa.

I dag finns det inget bränsle kvar i tanken utan den är i stället förberedd för att kunna fyllas med vatten så att räddningskåren kan använda den vid framtida skogsbränder.

Peter Fredriksson/TT

Donald Ramström, ägare till den gamla tankbilen.