Det absolut bästa med mina jobb är människorna jag får träffa. I min butik träffar jag ju kunder varje dag som jag jobbar, och jag älskar småpratet, det där att man delar en liten stund av sin dag med någon annan.
Ibland pratar vi mest om väder och vind, jag kanske rekommenderar någon marmelad eller en leksak, och ibland blir samtalen längre, ibland djupare och mer in på livet.
Inom journalistiken är det också det som jag alltid har tyckt mest om – att möta människor. Alla historier, livsberättelser, sorg och glädje som jag har fått ta del av och sedan fått skriva om i mina texter. Det har varit och är fantastiskt.
I veckan blev det just ett sådant möte som gick rakt in i hjärtat och berörde på riktigt. Jag var och träffade medlemmar ur Kördelux och deras körledare Rozita Åkerstedt. Alltså, denna fantastiska kör! Vilken stolthet för Karlskoga att ha den och den glädje kören sprider! Mitt uppdrag var att göra ett reportage om Kördelux för tidningen Dagens industri med anledning av filmen om kören som hade premiär igår.
Bland huvudpersonerna märks Kristina Nyqvist och Hampus Melander, som jag träffade i veckan. Att höra dem berätta om vad Kördelux betyder för dem var riktigt fint. De pratade om en gemenskap där alla får vara precis som de är, en trygghet och inte minst glädjen som kören ger.
Efter intervjun var jag med en stund på körövningen på Kulturskolan, och jag tror jag stod med ett stort leende hela tiden medan jag fotograferade. Det var så roligt att få ta del av ett sammanhang där det inte finns några rätt eller fel. Vill man dansa så dansar man. Vill man sitta ner så sitter man. Vill man sjunga så sjunger man, så högt eller hur lågt man vill.
Så många andra av oss rättar ju alltid in oss i led, och det finns massor av oskrivna regler för hur man ska uppföra sig i olika sammanhang. Därtill finns andras förväntningar som vi nog ofta tenderar att rätta oss efter lite för mycket. Kanske finns inte ens de där förväntningarna, men vi hittar på dem själva. Vi tror att nån skulle titta konstigt på oss om vi gjorde si eller så, klädde oss i ett visst plagg eller färgade håret i en alltför stark färg. Så trots att vi kanske innerst inne vill så låter vi drömmarna stanna kvar inuti, för att inte sticka ut.
I Kördelux får man sticka ut om man vill, eller inte sticka ut om man föredrar det.
– Det bästa med kören är att vi är så tighta kompisar, och att man kan vara sig själv, sa Kristina Nyqvist under intervjun.
Och det är ju precis så man skulle önska att det vore överallt - att alla kunde känna sig trygga med att vara sig själva, och inte rätta sig efter vare sig oskrivna regler eller rädslan för vad andra ska säga och tycka. I skolor, på arbetsplatser, i relationer, på sociala medier.
Tänk så mycket mer färgrikt allt skulle vara då.