En rikemansson lyckas undvika avrättning och blir deporterad från Storbritannien. Han hamnar i Värmland där han njuter av jakt på både vilt och traktens kvinnor. En av hans värmländska söner dör ung efter att ha startat ett affärsimperium i Afrika.
Nu berättas den här svindlande historien i en dokumentärfilm.
Allt började 1819 med en död skogvaktare. Det var den tänkte arvtagaren till Lloyds Bank of England – unge Llewellyn Lloyd – som genom ett vådaskott efter en tjuvjakt hade ihjäl tjänstemannen. Normalt sett ledde en handling som denna direkt till avrättning, men eftersom familjen Lloyd var mycket förmögen, banken är fortfarande en av Englands största, kunde en annan lösning rädda livet på ynglingen. Efter att ha betalat en saltad summa pengar till skogvaktarens änka och en diger böteslapp tvingades Llewellyn Lloyd lämna de brittiska öarna, han landsförvisades.
Av alla platser här i världen slog han rot i Värmland och Norra Råda.
– Det är en fantastisk historia, säger filmaren Stefan Quinth.
Han är en av personerna som under tio år har arbetat med en dokumentärfilm som tar avstamp i den unge aristokratens flykt till Värmland. Det är en historia som broderar ut sig över både tid och geografi – för att fånga hela berättelsen har Stefan Quinth filmat i Värmland, England och även i Afrika.
– För Lloyd blev Värmland ett paradis. Han hade inget intresse av att arbeta på bank, han var intresserad av jakt och fiske.
Väl i Värmland bytte han engelskt småvilt mot den värmländska faunans björn, varg och älg. Britten blev en storviltsjägare.
– Varför han hamnade i just Norra Råda är oklart, fortsätter Stefan Quinth. Men Värmland blev en befrielse för honom, han ärvde en hel del pengar och startade ett nytt liv i ett fattigt torpsamhälle som var väldigt exotiskt för honom.
Från London till svensk landsbygd, kulturkrockarna var många.
– Llewellyn Lloyd skrev reseskildringar från de värmländska vildmarkerna som gavs ut i England. Han skildrade människor som var okända i England, det var ett lika stort äventyr för en britt att komma till Värmland som att åka till Afrika exempelvis.
I en av sina böcker beskriver Lloyd hur illa det går för honom när trakten ska lära honom att åka skidor.
– I filmen har vi dramatiserat en del händelser ur böckerna. Det är inspelat vid hembygdsgården Kärnåsen och många från hembygdsföreningen medverkar.
Excentrisk och omtyckt
Anledningen till att Stefan Quinth fick nys om den här historien var att han i samband med att han gjorde en annan film stötte på en stor mängd svenska namn i Namibia i sydvästra Afrika.
– Det var märkligt. Men jag fick veta att svenskar haft en stor påverkan på landets utveckling på 1800-talet.
När han nystade i historien hamnande han snart i Värmland och kunde härleda en av svenskarna till den deporterade ynglingen i Norra Råda.
– Llewellyn Lloyd var väldigt förtjust i damerna i Norra Råda. Han fick många barn med olika kvinnor och hans förstfödde son, Charles John – som han fick med pigan Brita Cajsa Andersdotter – lämnade Sverige för att söka jaktmarker i Afrika.
Charles John föddes i Norra Råda men flyttade med pappa Lloyd till Vänersborg vid fyra års ålder. Llewellyn Lloyd återvände hela tiden till Värmland där han fortsatte att utforska sitt intresse kring faunan.
– Lloyd var excentrisk och udda, men han var väldigt omtyckt och han tyckte mycket om Värmland. Han beskriver värmlänningar som ärliga i en av sina böcker. Men han tyckte de var smutsiga av sig, han beskrev hur de gick och lade sig i samma kläder som de hade haft i ladugården.
Intresset för fauna smittade av sig på Charles John som var 23 när han lämnade Sverige för Afrika.
– Charles John hade hört talas om de fantastiska djuren och alla möjligheter som fanns där. Väl på plats möttes han av både framgång och vedermödor. Sjukdomar, skottskador från konflikter med boskapstjuvar och en massa annat elände.
Men trots allt lyckades Charles John Andersson bygga upp ett handelsimperium i sydvästra Afrika, främst i Namibia.
– Han handlade med elfenben, skinn och strutsfjädrar som skeppades till Europa. Båtarna återvände lastade med vapen som såldes. Detta bidrog till att elefanten utrotades i vissa områden, vilket Charles John motverkade när han insåg hur det var ställt. Ingången till den största nationalparken i Namibia heter Anderson Gate efter Charles John.
Vad har värmlänningen Charles John lämnat för eftermäle i Namibia?
– Väldigt positivt. Charles John, och hans medarbetare Axel Eriksson, anses ha varit gentlemän och hade stor del i landets utveckling. Inte minst genom alla kartor över landet de arbetade fram.
Det finns många i Värmland som på ett eller annat sätt har släktskap med charmören Llewellyn Lloyd och hans barn. Stefan Quinth berättar att han nyligen var i kontakt med ett studieförbund i Filipstad och det visade sig att kvinnan som tog emot hans samtal var släkt med Lloyd i rakt nedgående led.
– Hon hade vuxit upp med berättelser om Lloyd och Charles John. Häftigt att historien lever kvar hos så många människor.
Just de muntliga berättelserna har varit värdefulla i arbetet med filmen. Många släktingar medverkar – både i Afrika, England och Sverige. Llewellyn Lloyd var inte bara jägare, han var även en zoolog som flitigt citerades av Charles Darwin.
– Det här är en historia som berör även internationellt. För Norra Råda och Värmland blir det extra speciellt såklart, jag tror att de kommer att ha med detta i skolundervisningen framöver. Trakten känner nog en stolthet över att ytterligare en stor personlighet har fötts på platsen.
En annan man med internationell koppling som har rötter i bygden är astronauten Buzz Aldrin, vars svenske farfar Karl Johan Aldrin föddes där 1866.
– Man har ställt upp mangrant för filmen i Norra Råda. Därför känns det extra kul att vi har filmpremiären där.
Muntliga källor
Det har tagit över tio år att producera filmen "Mina drömmars Afrika" som delats upp i två delar. Utöver de muntliga källorna har rese- och dagböcker och andra skriftliga källor använts. Det har varit ett omfattande arbete och en av utmaningarna har varit avgränsningen – vad ska tas med och vad får stryka på foten.
– Än i dag, efter tio års arbete, dyker det upp saker som vi gärna haft med i filmen. Men vi var tvungna att sätta stop någon gång. Det här har blivit ett arbete som är så mycket mer än en film, det har blivit något som får betydelse inte bara för en bygd utan för en mängd människor runt om i världen.
Llewellyn Lloyd levde till att bli över 80 år, men för sonen Charles John tog livet slut redan vid 40.
Med tanke på den högburna adelssläkt som de härstammade från – har du stött på något intresse från brittiskt håll om att få reda på vad som hände den tänkte arvingen som blev landsförvisad?
– En intressant twist! Det har vi inte utforskat, men det borde säkert vara av intresse för engelsmännen. Familjen Lloyd har fortfarande gods kvar i England, men som jag har förstått det har de dålig koll på historien.
Hela fadäsen med den förlorade sonen kanske sopades under mattan?
– Intressant fråga. Det där är ju en film i sig!
Världspremiär av "Mina Drömmars Afrika" blir det på Fasaden i Hagfors, söndag den 19 februari. Hur filmen sedan kommer att finnas tillgänglig är inte klart i dagsläget.