Igelkottarna hjälpte Hanna och Jack i sorgen

Degerforsbördiga Hanna Ingvarsson ger i dagarna ut barnboken ”Vem ska mata igelkottarna”. Ett försök att svara på barns frågor om sorg.

Det är en bilderbok för barn tre till sex år som handlar om de känslorna och tankar ett barn kan ha efter att ha förlorat en morfar. Hanna Ingvarsson hoppas att boken kan bli en samtalsstartare för barn och föräldrar som mist någon de tycker om.

Andra frågor

Boken har ett allvarligt tema och blev aktuell hösten 2021 när Hannas pappa och sonen Jacks morfar Yngve gick bort.

– När man ska berätta för ett barn förväntar man sig att de ska fråga vissa saker, min fyraåring Jack hade andra frågor än vad jag förväntat mig och då fick jag idén till barnboken.

Yngve bodde i Strömtorp och hade tama igelkottar i trädgården som han matade.

– När Jack var på besök hos pappa fick han hjälpa till att mata dem. När pappa dog blev igelkottarna viktigare än allt annat för min son. Jag kände frustrationen över att jag som vuxen och mamma inte kunde svara på olika saker. Bland annat att jag inte kunde svara på var morfar tog vägen på ett bra sätt från barnets perspektiv.

I boken hittar pojken och hans mamma ett sätt att sörja tillsammans genom att bygga ett igelkottshus och medan de byggde pratade de om morfar.

– Så nu hoppas Jack att igelkottarna ska hitta från Värmland till Göteborg där vi bor. Han ville gärna att vi skulle åka och hämta dem, men man får ju inte flytta på igelkottar hur som helst.

Inte tassa runt

Hanna hoppas mycket på att boken ska hjälpa andra som har förlorat en närstående.

– Jag letade efter lämpliga böcker men många är skrivna ur ett föräldraperspektiv och det är ofta inte det som barnen frågar om. Jack hade frågor om hur morfar ligger i jorden och om hans ögon är öppna. Frågor som jag som vuxen inte räknat med att han skulle ställa, säger hon och fortsätter:

– Jack har sällan sett mig gråta och det var nästan det svåraste. För mig var det viktigt att inte sluta prata om morfar för att jag blev ledsen, då blir det att man tassar runt det. Tänker vi på morfar så pratar vi om det. Lägger Jack pussel så tänker han på morfar för de lade alltid pussel tillsammans. När han frågar om morfar blir jag lite ledsen och då är vi ledsna en liten stund tillsammans. Det är inte farligt att mamma är ledsen och inte att Jack är ledsen heller. Det blir så när man förlorat någon man tycker om.

För Hanna var boken jobbig att skriva.

– Jag satt och grät hela tiden och när jag ritade morfar så blev han så lik min pappa. Det ska bli spännande att se om Jack vill läsa boken för det är väldigt känsligt för honom. Han känner ju igen sig så vi får ta det lite varligt.

Drabbar alla

Hon konstaterar att det är svårt att prata om sorg trots att den drabbar alla.

– Barn tänker inte som vuxna, andra detaljer kan bli väldigt viktiga för dem och det är viktigt att man fångar upp det. För Jack var igelkottarna det viktigaste. Att han fick tycka det gjorde att han fick bearbeta på sitt sätt. Först igelkottarna och sen morfar, säger hon och fortsätter:

– Det här är första gången vi inte kan googla fram ett konkret svar. Vi kan bara gissa. Det är det dom gör i boken, gissar tillsammans var morfar tog vägen. Då känner pojken att han är med i sorgen.

Tidigare artikel: