Stefan Nilsson vann mot en comebackande J-O Waldner och 2004 blev han svensk mästare i lag med Malmö FF.
Sedan dess har Björkbornsgrabben hunnit med att ta sig till Sverigeeliten i golf, utbildat sig till fastighetsmäklare, och vid sidan av jobbet vunnit SM-medalj i padel, bland annat.
– Jag fattar att jag blev en bollkille för jag har hållit på med bollar sedan jag var ett spädbarn i princip, säger Nilsson.
Det var i januari 2003 i elitserien som Malmö FF:s Stefan Nilsson vann mot Jan-Ove Waldner som gjorde comeback och det var en J-O som året efter gick till OS-semifinal i Aten, 38 år ung.
Karlskogasonen Nilsson nådde aldrig de olympiska spelen, men han skördade sannerligen stora framgångar även efter det där SM-guldet i lag med MFF 2004. Och han gjorde det inte endast i bordtennis utan även i golf och padel, och här är några:
- Andra plats i Swedish PGA Championship 2011 bakom Steven Jeppesen.
- SM-guld i golf i klassen H35 2015.
- Brons i lag-SM i padel med PDL 2019.
- Silver i veteran-EM i padel hösten 2021.
I dag är Stefan Nilsson 45 år och bolltrollaren från Björkborns GoIF bor sedan många år i Alingsås där han är fastighetsmäklare, utöver idrotten förstås.
– 2010 sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb på ett försäkringsbolag och satsade helhjärtat på golf under några år och det är klart att jag hade lite tid att ta igen mot de som hade spelat när jag spelade bordtennis, konstaterar Stefan Nilsson:
– Jag avslutade golfsatsningen 2014 när jag hade testat att kvala till Europa- och Asientouren. Men jag kände att jag inte kunde fortsätta att försöka för känslan var att jag var lite för långt ifrån så att säga.
– Så jag satte mig istället i skolbänken som 37-åring för att plugga till fastighetsmäklare.
Och vid sidan av mäkleriet vann Nilsson alltså bland annat brons i lag-SM i padel.
– Jag är stolt över att jag har SM-medaljer i tre sporter vilket är roligt att kunna se tillbaka på.
Stefan Nilsson fortsätter:
– Nu i dag har jag slutat att tävla i padel aktivt på det sättet. Så det var kul med förra årets individuella silver i veteran-EM i Portugal och då vann vi även brons med det svenska ”gubblandslaget”.
– Det är i veteranlandslaget jag kommer att härja lite nu framöver eftersom min kropp börjar strejka. Hjärnan vill men kroppen klarar inte av vissa saker längre, den är sliten.
”Den är roligast att nämna”
En sliten kropp efter en minst sagt lång karriär där allt började i Björkborn. Ett av Nilssons starkaste minnen är såklart den där gången han utmanövrerade Jan-Ove Waldner.
– På den tiden spelade J-O med Kalmar BTK och jag mötte honom ganska kort efter att han gjorde comeback och 2004 tog sig J-O till semifinal i OS, berättar Stefan Nilsson:
– Vinsten mot J-O är inte min bästa match i karriären, men den är roligast att nämna. Ingen av oss gjorde någon kanonmatch men han var ringrostig efter skadeuppehållet och jag förstod att det var nu eller aldrig. Så klart är det roligt att ha slagit honom.
– För J-O visste vad han höll på med. Men jag trodde inte att jag skulle sluta med bordtennis innan honom. Jag var väl typ elva år när han var 20 och jag var och tittade väldigt mycket på J-O på den tiden. Jag hade tränare som kände honom lite och det tyckte man var hur stort som helst.
Glädje i fokus
Han inspirerades av en av Sveriges absolut största idrottare genom alla tider. Och det är ingen underdrift att säga att Stefan Nilsson älskar idrott än i dag. Han både är och var en ”bollkille”, och det kan man ju sannerligen även kalla förebilden J-O för.
– Jag har spelat fotboll i KB, hockey i Bofors och tennis i Karlskoga tennisklubb. Jag har alltid älskat massa olika idrotter, lekt idrott, och varit aktiv. Det som jag tyckt har varit kul är hela tiden det som har tagit mig vidare, konstaterar Nilsson:
– Jag måste tycka att den idrott jag håller på med är rolig. När pingisen inte var rolig längre slutade jag. Det hjälpte inte att man fick pengar för att spela pingis utan då gjorde jag hellre något annat som var roligare.
– Jag fattar att jag blev en bollkille för jag har hållit på med bollar sedan jag var ett spädbarn i princip. Jag får väl tacka farsan för det.
45-årige Nilssons passion för idrotten består, och det lär den göra för evigt. Lite som ett evigt grönt träd.
– Vi får se om jag är ”fit for fight” för veteran-EM i padel igen till hösten. Den äldsta klassen är H55 så jag har tio år kvar i veteranlandslaget om kroppen håller, jag tycker det är roligt, och har möjlighet.