Veronika Törnqvist, 50, har spelat sin sista match: ”Sakna lagkompisarna mest”

Veronika Törnqvist, 50 år, har spelat sin sista innebandymatch.

– Jag kommer sakna mycket men det jag kommer sakna mest är lagkompisarna, säger hon.

Hon hade bestämt sig för två saker:

* Spela tills det år hon fyllde 50.

* Och spela tillsammans med dottern Tyra.

– Det har hänt väldigt mycket roligt genom åren. Men det roligaste av allt har varit att spela med Tyra. Vi gjorde det första gången 2015. Därefter har det blivit många matcher tillsammans, även om hon den här säsongen spelat i Kristinehamns division 1-lag, säger hon och fortsätter:

– Tyra har i många år varit en mycket bättre spelare än vad jag är. Jag har absolut inte varit den duktigaste spelaren. Jag hoppas att jag bidragit med engagemang och hjälpt till så att vi alla har haft kul. Det har varit viktigt för mig att alla ska få vara med.

Både mor och dotter har tyckt att det fungerat bra att vara lagkompisar, och aldrig sett några problem med det.

– Däremot är det många motståndare som tittat och undrat. Tyra har inte sagt ”Virre” eller ”Vivvi” eller Veronika utan kallat mig för mamma på innebandyplanen, berättar mamman med ett skratt.

Även sedan Tyra lämnade Degerfors har hon sett sin mamma och de tidigare lagkompisarna spela så ofta det varit möjligt. Trogna åskådare och supportrar har alltid Veronika Törnqvists egna föräldrar också varit: Lisbeth och Lars.

Målgörare i sista

Under sista året som spelare kom laget sist i division 3.

– Det var väntat att vi skulle hamna i botten men det kunde ha blivit fler än de fyra poäng som vi tog då vi åkt på flera knappa förluster.

Hon spelade samtliga matcher under avslutningssäsongen och satte punkt som målgörare.

– Bollen gick rakt upp i ”kryllet”.

Sammanlagt blev det sju poäng för hennes del under den gångna säsongen.

”Trivts överallt”

Hon har spelat på alla positioner när det gäller utespelare: back, center och forward.

– Jag kan inte säga vilken plats jag trivts bäst på. Jag har trivts överallt.

Varför slutar du?

– Det känns som att det blir lite för tufft. En match tar cirka två timmar. Med uppvärmning blir det två och en halv timme. Och då är det högintensivt. Man ger allt man har när man är inne på planen. Det tar längre tid att återhämta sig. Dessutom har jag haft turen att klara mig undan skador. Det känns som att det är läge att sluta innan jag får någon allvarlig skada.

”De har varit för goa”

Hon har varit ledare för många ungdomslag och följt spelarna från det att de varit riktigt små tills de kommit upp i A-laget.

– Jag har oftast varit med och startat lagen men sedan lämnat över. Det pojklag som jag haft senast, med spelare från tio till tolv år, har jag däremot inte lämnat ifrån mig ännu. De har varit för goa.

Dåliga möjligheter

– Jag kommer vara kvar i styrelsen, som kassör, men inte ha hand om något lag. Det känns tyvärr som att vår förening tappat energi.

Degerfors innebandyklubb har i många år kämpat på trots den stora bristen på träningstider.

– Det låg bakom att vi fick tacka nej till division 1 med damlaget. Det i sin tur gjorde att vi bara kunde ha ett lag på damsidan då vårt A-lag tvångsnerflyttades till lägsta serien och man inte får ha två lag på samma nivå.

– Det har varit och är ett evigt pusslande för att försöka få det att gå ihop på ett hjälpligt sätt. Vi har fått sluta tidigare på jobbet, till exempel, och egentligen aldrig kunnat erbjuda våra spelare de möjligheter som de förtjänar. Jag hoppas verkligen att den tälthall som vi blivit lovade snart blir verklighet. Annars tror jag att innebandyn i Degerfors till slut dör ut då vi inte får någon återväxt.

Folkfester

Veronika Törnqvist har vid sidan av alla matcher hon spelat även jobbat intensivt för klubben vid sidan av planen.

– Det är några arrangemang som jag ser tillbaka på med riktigt stor glädje. Som två herrderbyn som blev folkfester, mellan våra och Karlskogas herrar, och en kvalmatch med damlaget mot Köping som vi drog in runt 150 000 kronor på.

Till sist, har vi verkligen sett det sista av dig som spelare?

– Jag tror det. Men det är klart; jag kanske tänker annorlunda när det börjar bli dags för en ny säsong till hösten, för jag älskar ju fortfarande den här sporten, svarar kämpen och eldsjälen Veronika Törnqvist som just nu åtminstone tänker dra sig tillbaka som spelare sedan allting började med en cup när hon gick på högstadiet.