Allt började med en dröm jag hade för en dryg vecka sedan. I drömmen var jag hos min kiropraktor i Örebro. Minns ej varför eller vad vi diskuterade, men han ställde frågan ”Hur kan du veta det, Marie?” Och jag vaknade av att jag svarade ” Det är värmländsk KASAM!”
Jag klev upp, klädde mig och gick ner i köket. Med kaffekoppen i handen funderade jag sedan på vad i all sin dar mitt undermedvetna vill säga mig? KASAM – känslan av sammanhang, det är ett skattningsformulär som mäter känslan av sammanhang utifrån tre delskalor. Begriplighet – förståelsen för omvärlden som strukturerad och ordnad. Hanterbarhet – upplevelsen av att ha resurser för att hantera olika händelser. Meningsfullhet – känslan av engagemang och motivation för olika händelser. Peta då in min egen delskala… värmländsk.
Kan det vara så att man som värmlänning tar sig an livet på något mer… värmländskt sätt? På väggen utanför Värmlands museum står Lars Löfgrens ord ”Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd.” Tänkvärt! Världen skulle må bra av att vara lite mer värmländsk tycker jag.
Världsläget vi har nu är både obegripligt och svårt att hantera. Och meningsfullheten, den får vi ge varandra istället. I våra möten i vardagen och genom omtanken av varandra. Tänk så mycket godhet man faktiskt mött genom livet. Det kan vara lätt att glömma. Men så plötsligt och när du minst anar det så kan den bubbla upp, KASAM.
Vid det oväntade mötet med en tidigare arbetskamrat, när du känner doften av nybakat bröd eller när du hör ett barn skratta. Det är de små sakerna som kan göra oss till storartade solidariska människor. Och sannerligen behövs det nu när världen brinner. Vi måste hålla ihop, värna friheten och ge varandra möjligheter till KASAM, gärna värmländsk.
Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd.
Därför befinner jag mig i Värmland vart jag än beger mig i hela vida världen.
Det är hemligheten med Värmland.
Lars Löfgren
Marie Johansson Gadde