Arsenik och Gamla spetsar drar fulla hus på Kungsteatern.
– Förutom i dag så har vi haft utsålt varje kväll och vad jag har hört så tycker besökarna att pjäsen är bra, säger pjäsens regissör, Peter Krantz .
Det var en glad stämning bakom scenen på Kungsteatern. Den enda som rynkade på pannan med ett klurigt leende var pjäsens regissör, Peter Krantz.
– Erik Magnusson, som spelar Einstein, fick akut problem i helgen med njurstenar och fick åka in för operation. Vad skulle vi göra? Vem skulle spelar rollen? Jag hade regisserat och talat om hur alla ska spela, så då borde väl jag kunna spela rollen och det har jag gjort nu en gång så i dag blir andra gången, säger Peter Krantz och sätter sig och drar in hårgelé i håret.
När det var klart gick han, och några andra ut på scenen och övade några scenen innan det var dags.
Thomas Sönnerstam fick hjälp av Jennifer Ljusterås med att sminka sig.
– Jag spelar Jonathan som är en elak jäkel. Jag tycker det är en intressant roll, då jag annars bara spelar trevlig människor.
Han hade flera ärr i ansiktet och det berodde på att han hängde ihop med Einstein som är en plastikkirurg och som opererat om honom flera gånger. Nu senast efter en skådespelare.
– I originaluppsättningen spelade Boris Karloff rollen och han avskydde att han ofta misstogs för just Karloff. Min rollfigur är opererad efter skådespelaren Thomas Sönnerstam, vilket alla hela tiden påpekar, säger han och skrattar.
Fram kom Annette Larslin som spelar polischef Rooney. Hon hade just sminkat klart ansiktet och ville prata med Thomas Sönnerstam.
– Han är ett stort stöd för mig. Det här är den första pjäsen jag är med i och jag tycker det är superkul och det är roligt att lära sig av andra och lära sig ta regi.
Fram kom Margareta Milton, hon hade just satt på sig klänningen.
– Jag började med teater sent i livet. Det här är min andra pjäs. Den första var 2018 och hette Folkets fiende. Det är roligt och en riktig utmaning. Hon går tillbaka till sin spegel och lägger dit det sista sminket innan det är dags.
Jennifer Ljusterås kamouflerar en tatuering med hudfärgad kräm.
– Det fanns ju inga dalahästar i Amerika på den tiden. Den är en hyllning till min mormor som kom från Dalarna. Men i kväll får den inte synas.
Ute i foajén fylls det på med publik. Vid ett bord sitter Helena Modin, Grete Schoultz Jensen, Anita Carlsson och Anita Karlsson.
– Det ska bli roligt att se den här. Växte upp med filmen med Cary Grant från 40-talet. Jag har inte sett någon annan uppsättning så det blir spännande, säger Helena Modin.
Men hon var där av en annan orsak också. Helena Modin är utbildad syntolkare.
– I mars ska jag syntolka den här pjäsen. Så jag är här för att se den först och lära mig när jag kan berätta.
Syntolk går ut på att personer har hörsnäckor på dig och man återberättar det som visas så att synskadade skulle kunna följa med i handlingen, trots att de inte kan ta in synintryck.
– Jag kommer att berättar hur folk är klädda, hur scenen och inredningen ser ut bland annat. Jag kommer sitta i ett litet bås så jag inte stör andra i puliken och sedan berättar jag live. Jag får passa på att prata mellan replikerna.
Hon har tolkat filmer tidigare, men aldrig teater.
– Det ska bli spännande. Jag är inte nervös nu, men det hinner jag nog bli.
De hade sånt ett 60-tal biljetter och framme vis scenen välkomnade Peter Krtantz publiken och pjäsen kunde börja.
De två gamla systrarna Martha och Abby har en ovanlig och mörk hobby: De tar livet av ensamma män med hjälp av arsenik. Men det ramlar in fler lik än de tänkt sig så tempot bara ökar ihop med skratten.