Hoppa till huvudinnehållet

Vårfrudag, Våffeldag och Sommartid...

Publicerad:

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

... och som om det inte vore nog. I helgen firar vi också - kan man säga så - Maria bebådelses dag. Mycket att hålla reda på den här veckändan alltså och på sina håll kan det nog upplevas som fäktigt och frågan är vad man ska prioritera?

Ja, oavsett vad man tror på så måste nog Jungfru Marias bebådelse hamna i topp.

I dag skulle jungfrufödseln hamnat på löpen och i nyhetssändningar världen över och tänk bara vilken chock det måste ha varit för Maria. När Guds ängel Gabriel utan förvarning dyker upp med beskedet att hon väntar barn. Jungfrun som sparat sig åt snickaren Josef.

Här får var och en och efter egen fattig förmåga uppmärksamma händelsen och på sitt sätt hedra Maria. Något som man borde gjort redan på Internationella kvinnodagen den 8 mars. Själv går jag vidare till firandet av Vårfrudagen.

Snabba kast, men i alla fall och i och med Vårfrudagen eller Väckelsedagen den 25 mars är vintern slut. Ty den dagen går grävlingen ur sitt ide och ’’I vårfrudags yra, vaknar både mask och myra’’. Och skulle inte tranan ha anlänt före Vårfrudagen så blir det en sen vår.

Foto: Heiko Junge

Just på vafferdags kväll piggnade man också till avsevärt i stugorna och hade mycket fuffens för sig. I Hilma Blads, från Gärdsbol i Nysund, efterlämnade skrifter står att läsa.

’’På Vafferdaen begagna di mycke fuffens å då skulle ongera ställe å lägge sej mennas dä va ljust annars så sa di att trana skiter i sängera. Men inna dess la di blöte disktraser å ve’kaser i sängera för varann. Å ettermyrer å te å mä jettingbon ôm di feck tag i tockna. Di litte ällre ungdomera stanna ute å klädde ut sej te traner mä lakan te vinger, ett klappträ te näbb å sopekvastn ble stjärten. Förrästen, i Nysunn sa di förr i väla att jola ble skapad på vafferdaen å att dä va den daen som Noak geck ur arken’’.

’’By the way’’ och som kanske inte alla vet. ’’Gamla’’ vårfrudagen den inföll 6 april och skulle det frysa natten före den da’n så fryser det efter det i 40 nätter som kallades lånningsnätter.

Så långt med det, men det här med våffeldagen då, var kommer det ifrån?

Ja, som så mycket annat så hittar man ursprunget i en ordförvanskning. Vårfrudagen blev Vafferda’en å Vaffelda’en. Å ättersôm vaffler ä e gammel benämming på våffler så va saken Oskar. Och ’’By the way igen’’ de första våfflorna lär, som så mycket annat, ha gräddats i våffeljärn i klostren som enligt en del källor tros ha varit en utveckling av oblat-järnen.

Och så här kan det ha gått till i ett torp för en hundra år se’n på Vafferda’en.

’’Mor i stôga va ôppe tidit mennas dä va tongelljust, dä va ju vafferdaen å ho skulle dalte litte mä ongera å gi dôm vaffler te daggelmåle. Ho tänna i spisen mä e repsticke ätter att ho hade kôta te litte kaser. Dä rök in litte men dä va inge å rôffle övver. Ho va litte svedrad övver att mjölka va bå glani å schällen men e jöppne mä mjöl jorde susen. Dä börja bli dôlvarnt i köke så bå spinnkônera å flôgera börje å vakne te bôli hörna.

Förste vaffla ble litte vibåli men ongera va varken jöpplie äller åjäschlie å när smetskåla va skrapad i bôtten så va ongera skrôppmätte å nu feck di stå sej te aftavale.

Men nu töva dä inte, för nu skulle di ut å åke schener på môslaggeras våris å dä siste mor såg uttå dôm den môran va när ongera klättra övver schigåern.

– Men luvera da, ni ä pocka å ha luver på er, gôrma mora ätter dôm.

– Dä jösch inte mä svara ongera å så va di bôrte’’.

Så var det med det. Nu har vi hedrat Jungfru Maria, hälsat våren välkommen och gräddat våfflor. Återstår bara det här med sommartiden och hur var det nu, fram eller tillbaka? Och vet ni vad, det får ni fasiken i mej ta reda på själva.

Artikeltaggar

BarnGudJungfru MariaKrönikorVinter