Varje kväll nu för tiden går jag och lägger mig med Jonas Malmsjö. Låter hans djupa, manliga stämma följa mig in i sömnen.
Det bästa med Jonas är nog just det, att han alltid finns där. Vill jag ha sällskap när jag lagar mat så är han där. När jag städar, åker tåg och kör bil. Precis när helst jag vill är Jonas på plats, och när jag vill göra annat trycker jag bara på paus och han försvinner en stund.
Ljudboken är nog således den enklaste relation jag har haft.
Just nu är jag ute på “Skammens väg” av författarna Pascal Engman och Johannes Selåker, med Jonas Malmsjö som uppläsare. Uppläsaren är viktig, och Jonas gillar jag verkligen.
Ibland händer det att jag söker på uppläsare jag trivs med istället för författare när jag letar efter nya böcker att lyssna på. Lo Kauppi. Gunilla Leining. Anna Maria Käll.
Det viktigaste är att alltid ha en bok som väntar när den man lyssnar på tagit slut. Annars blir det för tyst, för tomt. Så jag försöker hålla ordning i min digitala bokhylla, där man kan placera titlar man vill lyssna på. Viktigt därför att följa serier och författare man gillar, så att deras nya boksläpp automatiskt läggs in i listan.
Samtidigt har jag en stark förkärlek till riktiga böcker. Böcker med omslag, som man kan ta på, hålla i och spara. Det blir liksom lite mer på riktigt. Och ska jag verkligen koppla av, i en solstol på semestern eller andra stunder när jag verkligen har tid att ta mig tid - då vill jag gärna ha en sån slags bok.
När det var bokrea nu i februari-mars lät jag massor av böcker fylla borden i min butik, och jag tycker om att gå där och hålla i dem, titta på omslagen, placera dem så det ser fint ut. Och jag blir alltid glad när någon går där och gör som jag; tar sig tid, läser på baksidorna, stryker över omslagen och till slut noggrant väljer ut några som får följa med hem.
Men ljudboken älskar jag just för att jag framför allt lyssnar medan jag gör annat samtidigt. Alla vardagssysslor som blir betydligt mindre tråkiga om jag samtidigt lyssnar på min bok. Jag skulle aldrig hinna läsa ens en tiondel av så många böcker som jag lyssnar på, just för att jag lyssnar på den tiden då jag också gör annat. Jag skär lök, sminkar mig, plockar ur diskmaskinen, viker lakan, ger katterna mat, kör bil, plockar i hyllorna i butiken, kokar pasta. Och när jag ska somna. Jag håller för övrigt sömntimern som en av århundradets bästa uppfinningar. 15 minuter, 30 minuter eller kanske 45, beroende på hur trött eller pigg jag är. Blunda, andas lugnt, in i berättelsen och bort från egna tankar. Som ett vaggande, tankeskingrande sällskap tills sömnen kommer.
Enligt Storytels statistik har jag läst sex böcker de senaste 30 dagarna. Något som hade varit helt omöjligt utan ljudboken.
Men nu ligger faktiskt en semesterresa framför och väntar. Det första jag packar ner? En riktig bok, såklart! Med riktiga pärmar och inbjudande omslag.
Jonas Malmsjö får helt enkelt stanna hemma medan jag roar mig på annat håll. Och jag vet ju att han finns där troget och väntar, redo för nya stunder tillsammans, när jag kommer hem igen.