Lyktstolpar eller hästskor: Allt kan användas när Gunnar bygger hot rod-bilar

Hästskor blir fästen till bakljusen på en bil. Fönstren från en gammal båt blir till vindruta på en annan. För Gunnar Widå är ingenting omöjligt när han bygger bilar från grunden.

– Hot rod handlade från början om att göra om gamla amerikanska bilar, men idag är det helgerån att förstöra dem. Jag bygger dem från grunden, säger han.

”Gammelsmurfen” kallar de en av de fem bilarna som står i ett av garagen hemma hos Gunnar Widå och hans sambo Petra Rönnqvist.

– Det är en färdig bil som jag tog hem från USA och som vi nu sätter ihop olika delar på. Det låg en smurf under sätet så den fick ge namn åt bilen, säger Gunnar Widå och pekar på Gammelsmurfen som fått en hedersplats längst fram där han står och spanar ut genom vindrutan.

På den blå bakluckan har han även målat Gammelsmurfen med noggranna penseldrag. Hjulen planerar de att göra röda så att de matchar smurfens röda byxor och luva.

"Helt salig”

I garaget ryms, förutom de fem bilarna som befinner sig i olika stadier av byggande, även bland annat olika verktyg, skyltar, domkraft, bensindunk och bildelar. Men också ett fikabord med tillhörande stolar.

Gunnar Widå går bort till bråten ovanpå en bil inne i hörnet. Han drar fram en vit form som de använder till att gjuta kylarmaskeringar i glasfiber.

– Det är många som tror att jag köper färdiga delar, men jag bygger hela bilarna själv. Jag sätter ihop chassi och har även byggt en fixtur, en slags bänk med fästen, där jag sedan kan svetsa ihop en form som alltid passar.

Han tycker om att hitta nya användningsområden för befintliga saker: Sådant som bara ligger och skräpar. En gammal lyktstolpe kunde därför användas som krockbalk på en annan bil.

– Det handlar om att skapa, lycka är att hitta på nya lösningar av enkla ting. Sedan är det lite av ett gubbdagis vi har här, det är ofta kompisar på besök, säger Gunnar.

Intresset för bilar kom redan när han var i åtta, tioårsåldern. En kille med en häftig bil skulle fria till en granntjej. När bilen kom rullande in på gatan där Gunnar bodde stod han i fönstret och spanade.

– Han hade en sån där med glastak på, och mullrade sakta förbi. Jag var helt salig när han kom med den där bilen. Det var så fantastiskt och något som etsat sig fast i minnet, säger han.

När han var 13 år såg han filmen ”Sista natten med gänget” och blev såld. Men det dröjde ändå tio år innan han skaffade sin egen hot rod. Innan dess hann han intressera sig både för gamla jänkarbilar, epa och folkrace i olika perioder.

Inte råd med Ferrari

När han väl skaffade sin hot rod blev han fast.

– Då var jag först i stan och jag kände direkt att jag gått i mål, det är det här jag vill göra, berättar han.

Hot rod-kulturen uppstod i USA efter andra världskriget då krigsveteraner hade sett lätta och snabba sportbilar i Europa. När de kom hem började de modifiera sina bilar för att kunna kappköra.

– Man plockade bort fotsteg och skärmar så att bilarna skulle bli snabbare, berättar Gunnar.

Han fortsätter:

– I hot rod-kulturen handlar det om att bygga av det man har. De som varit med i kriget hade inte någon möjlighet att köpa en Ferrari. Så då fick man ju bygga en själv.

Nu har hot rod förgrenat sig i flera olika genrer inom motorsport och innefattar även nyare bilar, som inte heller behöver vara amerikanska. Men en hot rod är alltid ombyggd på något sätt.

Han berättar att det idag är omkring 1 500 medlemmar i SSRA (Swedish Street Rod Association). Men medelåldern är relativt hög.

– Hot rod-kulturen blir äldre tillsammans med oss, så är det ju. Samtidigt har det blivit fler medlemmar sen jag själv började. Det fylls på med ungdomar också, men de flesta är i min ålder, säger Gunnar.

Bygger tillsammans

Längst fram i garaget står en grön bil. Den har Gunnar och Petra byggt tillsammans.

De träffades för sex år sedan tack vare sitt gemensamma intresse för bilar. I dag är Petra en naturlig del i garaget och de skapar tillsammans. Även om hon tycker att det är roligt att meka så är det första gången hon är med och bygger en bil.

– Det är så häftigt att ha varit med på hela resan, säger hon.

Hon sätter sig i förarsätet, drar med handen över instrumentpanelen som de tillsammans har målat.

– Det började med två lösa ramskenor som vi bar ner från vinden och sen har vi byggt bilen, varje del för sig, varje borrhål, varje mutter. Det är så svårt att förstå när man ser den nu när den nästan är klar.

Nu väntar de bara på att de ska kunna starta den och sedan ska den gå igenom en slutbesiktning. Planen är att de ska ta den till bilträffen i Degerfors den 6 maj.

– Jag ska fira stort den dagen bilen är besiktigad och klar. För mig är det här jättestort, säger Petra.