Vänsterpartiet i Degerfors har fått ett arv de finner väl värt att förvalta, nämligen forne partiledaren C.-H Hermanssons boksamling samt de skrivmaskiner han satt och skrev sina egna böcker på, liksom en del annat. På grund av pandemin har någon visning inte kunnat ske, men i helgen var det dags att inviga C.-H:s bibliotek i Bruksgården.
– Mycket kan sägas om C.-H. Hermansson, sa Peter Pedersen då han inledde invigningstalet kring biblioteket. Han gav uttryck för hur stolta och glada man är i det lokala Vänsterpartiet för att få förvalta boksamlingen.
Pedersen berättar om bakgrunden och hur märkligt det är att Degerfors dyker upp i alla möjliga sammanhang. Det började med att han och Roland Halvarsson, från Vänsterpartiet, tillsammans med den så kallade pensionärspoolen i juni 2019 var på väg i en buss för att se matchen mellan GAIS och Degerfors IF när Pedersen plötsligt fick ett samtal. På grund av sorlet och skrålandet i bussen kunde han knappt höra något av detta, men hörde något om Hermanssons böcker, fast han bad att få återkomma.
– En person som jobbat som politisk sekreterare under min tid i riksdagen då jag var där och även hade jobbat på Stora Vallaskolan en kort tid hade tipsat döttrarna till Carl-Henrik Hermansson om oss. De hade försökt hos antikvariat, Centrum för marxistiska samhällsstudier, Kafé Marx men ingen kunde ta hand om allt, trots att det var rariteter, menar Pedersen.
Men då kom personen på, att de kunde ringa till Degerfors.
– Allting kändes bråttom, döttrarna skulle sälja lägenheten som stått tom sen 2016 då deras far gick bort. Jag och Roland åkte dit, till Gärdet, och träffade dottern Eva Hermansson och hennes man och insåg att det var jättemycket. Vi sa att vi måste förankra det i ett medlemsmöte och där togs snabbt beslut på att vi skulle ta hand om böckerna, säger Pedersen.
Gick med i V
Pedersen ger uttryck för att han ser Hermansson som sin partiledare, trots att han hade slutat som det ett år innan Pedersen gick med i partiet.
I anförandet på Bruksgården berättar Pedersen om hur Hermansson föddes revolutionsåret 1917 i Bollnäs, flyttade till Sundsvall och i intervjuer berättat att skotten i Ådalen 1931 samt nazisternas framväxt under 1930-talet var det som väckte hans politiska engagemang. Han flyttade till Stockholm för akademiska studier och gick med i studentorganisationen Clarté och blev då utesluten ur SSU, varvid han istället gick med i Vänsterpartiet. Han tog en politisk magister och fick anställning på den socialistiska tidningen Ny dag, där han också var chefredaktör under ett antal år.
Pedersen berättar vidare om Hermansson och konstaterar att han slutade som partiledare 1975, medan Pedersen gick med i partiet året därpå. Hermansson fortsatte dock att vara politiskt aktiv.
Avgrunden
Pedersen håller med de som säger att ingen har som Hermansson gjort mer för att skapa en modern Vänster och när många förgreningar växte fram myntade han begreppet ”till vänster om Vänsterpartiet finns bara avgrunden”.
Pedersen pratar om hur andra politiker också skrivit böcker, men då mest om andra politiker, medan han skrev om samhällsfrågor i sina 14 böcker, bland annat ”Monopol och storfinans” om de 15 familjerna som ägde i princip hela näringslivet.
Hermansson var, enligt Pedersen som pratat med honom i många olika sammanhang och även försökt få honom till Degerfors på Första Maj, en timid och klurig person trots att han var en skicklig debattör som inte behövde höja rösten för att höras.
Någon jävla ordning
– Och vem minns inte hans klassiska uttalande från partikongressen 1969 om olika fraktionsstrider; ”nån jävla ordning får det vara i ett parti!” Han sa nog det många partiledare känt genom årens lopp och även idag, ta till exempel Ebba Bush mot Sara Skyttedal, sa Pedersen och pratade vidare om sin förebild inom partiet, inte utan att bli påtagligt rörd då han beskrev om hur Hermansson vid 98 års ålder i slutet av sin levnad ändå fick leva som han ville, i sitt hem och nära döttrarna.
Vad gäller arvet så åkte Pedersen och Halvarsson i en buss de hyrt från Mulles loppis, i vilken Mulles svåger också var med, för att hämta böcker och annat. Det är tusentals böcker som man sorterade i numrerade papperskassar och efter ämne, från romaner till facklitteratur om allt från konst till politik. Man fick även med konst, skrivbordet och skrivmaskinerna, radion han lyssnade på under andra världskriget med mera. Röster vid invigningen gör gällande att det här är snudd på riksintresse.
Förhoppning
Tillsammans har partimedlemmar hjälpts åt att ställa i ordning biblioteket, där hyllmeter efter hyllmeter fyllts med Hermanssons privata böcker på såväl svenska som ett antal andra språk. Man hade till invigningen bjudit in döttrarna, Eva och Ann, som avstod men sagt att de gärna vill komma längre fram.
På frågan om man ska låna ut böcker, eller om intresserade får läsa dem på plats, svarar Pedersen att man inte tagit ställning till det än.
– Vår förhoppning är att C-H:s bibliotek blir en del av att hålla marxismen levande, inte som en dogm utan som ett analysverktyg för att synliggöra hur kapitalismen fungerar idag och hur vi kan närma oss ett socialistiskt samhälle. Frågan om att demokratisera ekonomin och makten över ägandet har varit och måste även i fortsättningen vara centralt för en politisk vänster som vill förändring, säger Pedersen.