Jag ställer mig själv frågan, vanligaste problemet inom ledarskap? Maktmissbruk.
Vi lever i Sverige och här är det demokrati som gäller, eller?
Inom socialförvaltningen i Karlskoga kommun använder man som chef sin makt för att trycka ned och tysta sin personal, det är ganska anmärkningsvärt, att det faktiskt sker, i vårat välkomnande kloka innovativa Karlskoga.
Godtyckligheten är hög och kräkningar från chef pågår ständigt.
Varför är man inte mer rädd om sin personal?
När man under flera år upplevt det svårt att rekrytera personal inom främst vård och omsorg och därför nu satsat på ungdomsambassadörer för att få flera att söka jobb inom yrket så är det många som inte kan låta bli att ställa sig frågande till varför ni inte värnar om redan befintlig personal? Eller lyckas få era medarbetare att stanna kvar? När ska ledningen inse att problemet inte ligger hos personalen? Problemet ligger ju hos er som står bakom att man som chef tillåts bedriva en verksamhet med godtycklighet, härskarteknik och försök till att tystna ner era medarbetare på olika sätt.
Väljer man som politiker att blunda eller vet man bara inte om hur personalen upplever situationen på sin arbetsplats? Det kanske är dags att rensa bland personalen så ”vanliga” medarbetare kan gå till jobbet i lugn och ro.
Jag är inte tyst