Det spirar. Vårbruket börjar komma igång på åkrar, i trädgårdar och parker. Livet efter vintern återvänder. Jag spanar ut över gräsmattan. När den sista snön kom slog sig en flock bofinkar ner i äppelträdet. Frömatarn var fylld. Massor av fåglar tog för sig under några dagar. Förmodligen åt de upp sig efter en lång färd där vi bara var en rastplats. Några har stannat kvar som våra sommarfåglar.
Men vi har anledning att vara oroliga. Många fågelarter har i stort sett försvunnit. Var är stararna som satt på björkgrenarna utanför vår häck och sjöng? Vart tog jordbruksfågeln sånglärkan vägen liksom storspoven som håller till på myrmarker men många sådana är utdikade. Tofsvipan, som syntes efter Degerforsvägen har minskat med 88 procent. Rapphönan är ytterligare en fågel som gärna håller till invid dikesrenar och åkermarker där livsmiljön har tagits ifrån dem med monokulturerna i jordbruket och bekämpningsmedel.
I Tyskland lät några forskare släppa ut rapphönskycklingar på en ekoodlad åker och en konventionellt odlad med bara vete. Kycklingen som fick vara på den ekoodlade åkern gick upp i vikt medan den andra minskade. De fick gå lika lång tid på sina respektive åkrar. Slutsatsen var att i monokulturer finns inte föda som insekter och annat de livnär sig av utan kycklingarna svälter ihjäl. Buskskvättan är en annan fågel som man kunde se i öppna landskap. Den behöver sitta på långa strån och spana in insekterna på marken men de korta sädesstråna gör att de i stället sitter på stängslena och där ser de inte lika bra.
En intressant iakttagelse gjorde vi för många år sedan då det kommit larver på våra vinbärsbuskar. Bladen var sönderätna på några timmar. I tre år återkom de. Vi plockade och plockade men hann inte med. Tredje året var larverna en morgon borta. Buskskvättan hade hittat våra buskar och hjälpte oss. Inte en larv var kvar. Tyvärr har den arten minskat under lång tid och det var många år sedan vi hade den på tomten.
Forskarna har konstaterat att skogsfåglar som till exempel orre och tjäder klarar sig sämst. Bäst förutsättningar har de vanliga fåglarna. En positiv sak i det hela är att bönderna har börjat lämna en remsa på åkern som får växa vilt och där fåglar kan få ett tillhåll. I Sverige får de ersättning när de lämnar en bit av åkern till djuren. Tyvärr går EUs regler helt på tvärs med naturen. De jordbrukare som inte odlar hela ytan förlorar sitt bidrag.
Rachel Carson skrev för ca sextio år sedan om tyst vår, en vår då fåglarna slutat sjunga. Är det den våren vi upplever nu?
Solveig Olsson
Klimatnätverket