”Det finns inga skitjobb, det finns bara skitbra jobb”, menade arbetsmarknadsminister Johan Pehrson häromveckan – och menade att det med regeringens politik inte kommer vara ”lika fett att vara arbetslös”.
Att skylla det faktum att det finns många bristyrken och lediga jobb samtidigt som det finns över 400 000 arbetslösa, på att arbetslösa har det ”fett” verkar dock vara hela verktygslådan.
För i stället för att faktiskt satsa på yrkesutbildningar, tycker Pehrson att det är skitjobben som borde bli fler.
Skitjobb som är skit för att de antingen är jobb som tonåringar utförde på 80- och 90-talet för att dryga ut månadspengen men nu presenteras som riktiga jobbalternativ för den tillräckligt desperata arbetstagaren.
Det är gig-jobben, sms-jobben, timanställningen och den allmänna visstiden – varav vissa knappt ens kan kallas jobb. Det är underbetalt arbete med usla villkor som innebär ekonomisk otrygghet. En förflyttning många decennier tillbaka i tiden till när daglönarna samlades utanför fabrikerna, byggarbetsplatserna och de större gårdarna och hoppades bli utvalda för ett par timmars jobb.
Såna skitjobb bidrar inte till rörlighet på arbetsmarknaden.
Men nej nej, säger Pehrson. Det finns inga skitjobb, bara ”skitbra jobb”. I ett debattinlägg menar han att det bara är ”vänsterpolitik att dela in människor med sådana etiketter”.
Högern brukar låtsas att kritik mot skitjobb är kritik mot arbetarna och inte villkoren. Att taktiken aldrig funkar, beror kanske på att de sen snabbt avslöjar sin egen nedlåtande syn med att föreslå kraftigt sänkta löner för just dessa jobb – eller förklara hur de själva kunnat göra jobbet bättre.
Timbros chefsekonom, som nyligen liverapporterade från ett kort inhopp som gigarbetande matleverantör, menade exempelvis att han kunde lösa lokförarbristen på ett kick med ett par veckors lärlingsutbildning, i stället för dagens nästan årslånga utbildning.
”Om SJ ger mig två veckor med en lokförare är jag säker på att jag kan köra tåget hem till Lund själv.”
För ni vet; kan man leverera pizza på cykel kan man även köra ett flera hundratals ton tåg med passagerare. Så klart.
Moderata ungdomsförbundets ordförande i sin tur kommenterade pendeltågkaoset i Stockholm med att ”riktiga arbetare hindrats från att ta sig till jobbet för att personer är ute och strejkar för låtsasjobb som egentligen inte behövs”.
Så vilka är det som egentligen ser ner på arbetare?
Vi behöver inte fler skitjobb. Vi behöver fler skitbra jobb. Såna som faktiskt behövs. Såna med schyssta löner som inte bara räcker till hyran, som inte sliter ut kropp och själ. Som inte ständigt utsätts för nedskärningar eller politikers krav på ”effektiviseringar”. Jobb som dagens arbetslösa inte bara måste söka utan också vill ha. Tokig tanke va?