Tomas Molins intresse för ödehus har lett till ännu en bok.
– Det känns bra att ha kunnat dokumentera lite till eftervärlden i både ord och bild. Jag går in i en slags ödehusbubbla, säger han.
”En magisk resa bland ödehusen”, kallar Tomas Molin sin andra bok om ödehus. Boken släpptes för ett par dagar sedan och bjuder läsaren på en resa i Östra Värmland, Närke och Västra Västmanland fylld med massor av nostalgi och lokal kulturhistoria, både sorgligt, vackert och spännande.
– Många färgbilder har gett 19 kapitel. Det känns bra att ha kunnat dokumentera lite till eftervärlden i både ord och bild av de en gång älskade hemmen, säger Tomas Molin.
Den första boken släpptes för ungefär ett år sedan och har rönt stor uppskattning bland läsarna.
– Jag har byggt vidare på samma sätt som med förra boken, det vill säga många bilder är basen för de kapitel som är skrivna. Det är bilderna man ofta går igång på, de väcker frågor och funderingar och sen bygger jag på med ord.
Får tips
Det som skiljer denna bok mot den förra är att Tomas har kunnat ”borra” lite djupare och fått fram mer fakta om en del av husen.
– Det är jätteroligt och intressant! Jag brukar säga att jag går in i en slags ödehusbubbla både när jag skriver och fotar. Jag glömmer tid och rum när jag är ute. Det är som att husen talar till mig och samtidigt uppstår en massa frågor utifrån det jag ser! Frugan ringer ofta och undrar var jag tagit vägen, säger han och skrattar.
Första boken känns som en riktig succé för Tomas.
– Den har spridits både hit och dit och gjort att jag har fått mycket hjälp inför den här boken. Många som köpte den förra har skickat tips till mig på olika ödehus. Det har gjort att jag har kunnat ägna mer tid åt att utforska dess historia, än leta ödehus.
Det är som att husen talar till mig.
Tomas har träffat massor av folk när han signerat böcker, men även via Facebook.
– Jag lägger ut mina bilder på en sida som heter Nostalgisidan för 50, 60 och 70-tal. Man kan nästan säga att den nya boken är en önskelista utifrån kommentarer och synpunkter som jag fått på de inlägg jag gjort, berättar han och fortsätter:
– Det folk också sagt är att de uppskattar att jag kan visa både foton och text på hus som i flera fall ganska snart kommer att vara borta. De blir så att säga räddade för eftervärlden.
Spännande historier
Tomas får höra många spännande historier om husens liv och dess ägare men han skriver aldrig var husen finns, dels av respekt för det gamla hemmet men också för ägarna.
– Jag har bland annat med ett hus som jag kallar Vandalernas boning, där huset har lämnats med inventarier och allt och där ingenting är helt. Man kan tydligt se att människor varit inne och förstört. Jag brukar säga att de här husen är både sorgliga, vackra och lite spännande. Men i detta fall ser jag bara sorg, man blir bedrövad. Sen finns andra hus som är helt intakta.
Det finns även några hus som är på väg mot nya liv.
– Jag har fått önskemål om att skriva en bok om de husen. Jag funderar lite på att göra det, alltså en kombination av det gamla stuket och följa resan igenom till färdigt skick. Det kommer att ta sin tid. Det är så spännande att få så många fina tips av personer som följer mig och som jag träffar ute i verkligheten som jag brukar säga.
Läs också:
Tomas intresse för ödehus blev bok: ”Det var precis som nåt klickade till i mig”