Även om jag inte kan så mycket om blommor och kanske inte skulle gå in på detta område, vet jag att man först måste på ett sätt begrava fröet i jorden för att det ska kunna uppstå till nytt liv. Och då kommer vi in på det område jag mer brukar prata om. Tänk vilken glädje det skänker oss på våren att se de första snödropparna, de första tussilagorna, de första små gröna knopparna på träden och kanske de egenplanterade plantorna hemmavid. På något sätt får vi hopp om livet igen. Det kommer inte fortsätta att vara vinter, kallt och mörkt. Det här en bild som jag ofta försöker förmedla när jag möter människor som befinner sig i sitt livs mest kanske hopplösa situation, när någon de älskat har dött. För precis som våren som kommer varje år firar vi också påsk och uppståndelsen varje år. Det blir en påminnelse om att allt inte behöver vara slut, bara för att vi inte längre kan se de som gått före oss in i evigheten.
Vi har fått ett löfte om att när vi lämnar den här världen kommer vi till Gud. Jesus gick själv samma väg och han har lovat att ta hand om oss, både dem som lämnar oss och oss som är kvar. Det kanske inte är mycket till tröst här och nu, men det är ett hopp. Precis som våren som ger oss ett löfte om ljus och värme, så kan vi påminnas om att när vi lämnar det här livet väntar både ljus och värme. Där finns de som gått före oss och det är ett löfte att hoppas på här och nu, i den ljusa våren."