Ena dagen var hon en helt vanlig tonåring — andra dagen skulle hon bli en 14-årig mamma med bara några få veckor på sig att förbereda sig.
Majas liv blev sig aldrig likt och idag har hon en fyraårig dotter och drömmer om en framtid där de bor tillsammans.
För nästan fyra år sedan vändes hela Maja Apelgrens liv upp och ned.
KT-Kuriren åker hem till Majas mamma som bor i centrala Karlskoga, där Maja idag spenderar större delen av sin tid när hon inte är i skolan.
I åttonde klass tyckte hon sig känna sig lite större kring midjan och åt lite mer än vanligt, men det var inget hon tänkte så mycket mer på. Alla i hennes ålder äter mer i puberteten tänkte hon.
– Jag började äta lite mindre och tänkte mer på vad jag åt, men när jag inte såg att något hände började jag fundera lite.
Maja berättar att hon är naturligt väldigt smal och såg ingen större skillnad förutom att hon var lite svullen. Men en kväll i mars bestämde hon sig för att ta ett graviditetstest hemma hos sin mamma Helena Apelgren, som visste vad som pågick i badrummet.
– Jag kunde knappt tro det när det visade positivt, berättar Maja.
Hon minns att hon behöll lugnet och visade sin mamma testet och båda konstaterade att hon, trots p-stav, var gravid.
– Eftersom jag inte hade känt några symptom eller var speciellt stor så antog vi att jag inte var så långt gången, säger Maja.
Drömmen om en egen familj
Trots att Maja alltid föreställt sig en egen familj var det här långt ifrån planen och hon beslutade sig snabbt för att abort var det rätta beslutet för henne. Och med mamma vid sin sida fick de en tid på Kvinnokliniken i Karlskoga.
– Jag visste ju att jag inte var redo för att bli mamma, jag var ju bara ett barn, säger hon.
Chocken efter det positiva testet hade lagt sig, men nästa besked skulle få hela hennes värld att rasa.
– Vi trodde inte att jag hade gått så långt som jag hade, men det visade sig att jag var gravid i vecka 33.
Fram till vecka 18 har den som är gravid rätt till en abort utan att motivera varför du vill göra det. Efter den 18:e graviditetsveckan måste Socialstyrelsen ge tillstånd för abort, enligt 1177.
Jag visste ju att jag inte var redo för att bli mamma, jag var ju bara ett barn.
Vilket innebar att Maja skulle bli tvungen till att föda det här barnet.
– Jag kunde inte riktigt ta in det, och idag har jag lite svårt att minnas hela upplevelsen, men jag minns att jag skuldbelade mig själv, berättar Maja.
Majas mamma Helena som var med under besöket minns det som en stor chock.
– Man kände sig så hjälplös. Det fanns inget vi kunde göra och Maja blev helt hysterisk.
”I en kropp jag inte längre kände igen”
Socialförvaltningen kontaktades direkt efter besöket och blev de första som kontaktade Majas pappa om den rådande situationen.
– Det var nästan en lättnad för oss båda. Både jag och Maja var i sådan chock så vi hade nog inte kunnat säga så mycket och nu kunde Majas pappa få svar på de frågor han hade, berättar mamma Helena och fortsätter:
– Allt gick så otroligt fort och det kändes så overkligt. Det var ju en otrolig chock och omställning och vi levde ju i någon slags bubbla.
Veckorna som följde var som en dimma med samtal med Socialstyrelsen och läkarbesök. Och Maja slutade gå till skolan på grund av rädslan för vad alla skulle säga och tycka.
– De veckorna som gick när jag vara hemma satt jag bara. Jag gjorde ingenting. Jag satt där i en kropp jag visste var min men som jag inte kände igen, medan alla tog beslut över mitt huvud. Det var helt overkligt.
Rykten spreds snabbt, både på skolan och på sjukhuset.
– Det gav mig ännu mer ångest och i en så liten stad sprids sådana här rykten snabbt, säger Maja.
Två veckor efter det första besöket fick Maja veta att hon skulle få en dotter, som senare skulle få namnet Mollie.
– Jag var i sådan chock så jag ville inte veta förrän två veckor efter. Men när jag fick veta att jag väntade en tjej blev jag glad för det har jag alltid önskat.
För att Maja skulle få känna någon typ av kontroll över situationen bestämdes det att hon skulle få ett planerat kejsarsnitt.
– Jag behövde inte sitta och tänka på vad som skulle hända och när det skulle hända och det kändes bra. Det var bara att överleva dag för dag, berättar hon.
Förberedelser
Under de få veckorna som var kvar innan Maja skulle föda sin dotter, krävdes det en hel del förberedelser rent praktiskt.
– Mamma fick inte köpa bebisgrejer i Karlskoga, det vägrade jag. Det var ju för att jag var rädd för att någon skulle få veta.
Till klasskamraterna och skolan berättade man att Maja var frånvarande på grund av en magoperation som skulle äga rum inom snar framtid, vilket inte var långt från sanningen.
– Alla som var tvungna att veta fick veta, annars var det ingen annan som visste någonting, berättar Maja.
Den 23:e april föddes Mollie med hjälp av ett kejsarsnitt på Örebro Universitetssjukhus och tiden efter det var allt annat än enkel.
Endast två veckor efter förlossningen satt Maja återigen vid skolbänken och kämpade för sina betyg.
– Jag hamnade efter en hel del på grund av min frånvaro, men jag skulle klara det. Det fanns inget annat.
Pappan till Mollie fick veta att han hade fått en dotter några veckor efter förlossningen och är idag en del av hennes liv.
Tillbaka till skolan
Trots att hon var tillbaka i skolan var det ingen som visste vad det var som hade hänt och bara några veckor senare gick alla på sommarlov för att till hösten gå sista året på högstadiet.
– Det blev en helt annan vardag och alla tankar snurrade och jag visste att jag inte ville stå i allt själv.
Maja berättar att hennes familj har funnits där för henne sedan första dagen och tillsammans har de hjälpts åt för att göra det bästa av situationen, både för Maja och hennes dotter Mollie.
Trots att hon börjat landa i sin roll som mamma, kände hon fortfarande ångest för att berätta för andra och därför fortsatte hon att hålla det hemligt och när hon hade vänner på besök.
– Till en början hade jag väldigt svårt att förstå att det här var min nya vardag och verklighet. Men trots att jag levde i chock under en lång period visste jag att jag skulle göra allt för den här lilla tjejen.
Efter att hela Majas värld vänts upp och ned följde ytterligare en period av psykisk ohälsa.
– Det var ju ett väldigt trauma att gå igenom och under en period hade jag svårt att skilja på vad som var verklighet och inte. Men efter mycket tid och hjälp försvann de overklighetskänslorna och jag kunde sakta men säkert gå vidare.
Familjehemsplacerad
Strax efter att Mollie föddes fattades det beslut om att hon skulle få bo hos Majas mamma Helena, för att Maja skulle kunna gå klart skolan. Två veckor efter att hon föddes återvände Maja till skolan för att gå klart de sista veckorna innan sommarlovet.
– Hon är tillfälligt familjehemsplacerad hos min mamma medan jag bor hos min pappa, men jag kommer hem och umgås med Mollie varje dag, berättar hon.
På grund av familjehemsplaceringen kan Mollie och Maja inte bo tillsammans, men Maja drömmer om en annan vardag.
– Jag drömmer om den dagen då vi kan ha en mer normalare vardag tillsammans med varandra. Men idag är det lite oklart hur det blir i framtiden.
Nu är Maja 18 år gammal och hennes dotter har precis fyllt fyra. Mollie bor fortfarande kvar hos sin mormor men tanken är att hon snart ska kunna bo hos sin mamma.
– Hon är så smart och rolig, och väldigt bestämd, säger hon och skrattar medan Mollie sitter och leker.
Hur framtiden ser ut är det ingen utav dem som vet, men det råder ingen tvekan om att den är tillsammans, menar Maja som bara har få månader kvar till studenten.
– Hon är det viktigaste för mig, hon är min dotter och min bästa vän för livet.