Försvarsministern: ”Produktionen i Karlskoga behöver öka”

Försvarsindustrin i Karlskoga går för fullt efter Rysslands anfallskrig i Ukraina. Men tillverkningen av ammunition behöver öka ytterligare för att möta Ukrainas och västländernas behov.

– Att det är viktigt ur ett försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv råder det ingen tvekan om, säger försvarsminister Pål Jonson (M).

Han agerar nu för att försvarsföretagen ska kunna växla upp produktionen.

Ett ryskt, brutalt anfallskrig i Europa och ett Sverige på väg in i Nato. Pål Jonson från Arvika har som försvarsminister ett av de mer krävande svenska politiska uppdragen just nu, när han ska lotsa landet genom den svåraste säkerhetspolitiska situationen på mycket länge.

Efter en arbetsdag som bland annat innehöll ett besök på militärövningen Aurora 23 på Korsö i Stockholms skärgård, tog Pål Jonson emot tidningen på sin arbetsplats, Försvarsdepartementet i Stockholm, för en intervju.

Svår balansgång

En delikat avvägning han måste göra handlar om stödet till Ukraina, som behövs samtidigt som Sverige är mitt uppe i en upprustning av den egna försvarsförmågan.

– I försvarsbesluten 2015 och 2020 har vi tagit höjd för behovet av en förstärkt basplatta i försvaret. Det handlar om mer tid för övningar, personlig utrustning och olika basfunktioner.

– Vi tog också ett beslut i bred parlamentarisk samsyn den 16 mars 2022 att Sverige ska gå mot två procent av BNP till försvaret, och i anslutning till det vidtog vi åtgärder för att, som vi sa, ställa Sverige på krigsfot.

I takt med att kriget i Ukraina har ändrat karaktär har det svenska militära stödet gått från lättare vapen och annan utrustning till tyngre och mer avancerade vapen.

– Nu handlar det om att i internationell samverkan förse Ukraina med försvarsmateriel så att de också kan återta territorium.

Regeringen har som bekant beslutat att stötta Ukraina med Leopardstridsvagnar, 50 stycken Stridsfordon 90 och även artillerisystemet Archer.

Hur svår är balansgången mellan viljan att ge Ukraina allt de frågar efter samtidigt som vi behöver ha materiel till vårt eget försvar?

– Det största hotet mot Sverige och Europas säkerhet i dag vore om Ryssland skulle vinna det här kriget. Det skulle ha genomgripande säkerhetspolitiska, militära och försvarspolitiska konsekvenser. Genom att stötta Ukraina så investerar vi också i vår egen säkerhet genom att vi hindrar den ryska tillväxten, den ryska militära expansionen. Ukraina utgör i dag Europas sköld mot den ryska militära expansionen. Därför slåss inte bara ukrainarna för sin egen säkerhet, de slåss också för vår säkerhet.

Kommer Sverige att kunna hjälpa ännu mer och vad är i så fall nästa steg?

– Vad vi försöker fokusera på nu är att uppnå operativ effekt på slagfältet. En central del i arbetet blir att se till att säkra att vi verkligen kan försörja de plattformar och de system som vi skickar, och att de ger effekt över tid. Då måste vi göra saker som kanske är lite mindre uppmärksammat, som logistik, underhåll och utbildningsinsatser.

Leveranserna av de svenska vapensystemen går enligt Pål Jonson enligt plan.

När är de i bruk på slagfältet?

– Av operationssekretess brukar vi inte berätta var och när sådana plattformar och system dyker upp. Men jag får återkommande rapporter och har nära dialog med både försvarsmakten och ukrainarna omkring de här systemen.

Stora volymer

Krigföringen i Ukraina kräver enorma mängder ammunition.

– Vi har sett hur mycket artilleriammunition som inte minst Ryssland gör av med, med bedömningar på upp till 20 000 artillerigranater per dag.

EU ger 1 miljon granater

EU har beslutat att gemensamt förse Ukraina med upp till 1 miljon artillerigranater det kommande året. Som ordförandeland i EU:s ministerråd arbetar nu Sverige hårt med frågan.

Återigen spelar försvarsindustriklustret i Karlskoga en central roll i det svenska militära stödet till Ukraina. Saab Dynamics och BAE Systems Bofors utvecklar och tillverkar inte bara granatgeväret Carl Gustaf och den personburna pansarvärnsroboten NLAW som båda har fått stor uppmärksamhet i Ukrainakriget, och det världsledande artillerisystemet Archer som beräknas öka Ukrainas möjligheter att slå ut mål på långt håll. De två försvarsjättarna är också stora tillverkare av ammunition. De båda lokala Karlskogaföretagen Nammo och Eurenco är två andra viktiga aktörer i ammunitionstillverkningen.

Besöker Karlskoga i dag

Pål Jonson kommer under onsdagen att besöka Karlskoga och träffa representanter för de här fyra bolagen. Ett av syftena med besöket är att diskutera åtgärder som kan bidra till att skala upp produktionen av ammunition.

Vad finns det för möjligheter att öka produktionen när alla redan kör för fullt?

– Jag vet att det pågår en dialog mellan Försvarets materielverk och ett antal företag som tittar på vad vi kan göra för att identifiera flaskhalsar och underlätta förutsättningarna för att öka produktionen. Det finns en bred palett av åtgärder som man pekar på själva. Det är allt från att säkra lagerhållning av kritiska komponenter, det kan handla om att de vill expandera, och då får vi se den frågan kopplat till miljötillstånd. Jag vet att det internationella samarbetet när det kommer till försörjningssäkerhet kommer att bli allt viktigare i framtiden. Det handlar om att upparbeta och ha starka ramavtal så att man får tillträde till industrin i tidiga skeden.

– Jag förstår också att försvarsindustrin vill ha en långsiktighet i beläggningen men min bedömning är att många länder nu ökar sin försvarsförmåga och att man kommer att ha ett stort behov i många länder under en lång tid framöver att öka försvarsinvesteringarna, vilket jag tror kommer att göra att försvarsindustrin också ser behovet av att öka produktionstakten.

Ny strategi

Regeringen arbetar nu för att Sverige ska ta fram en försvarsindustristrategi, något som inte finns i dag.

– Vi har en materielförsörjningsstrategi från 2009. Jag har också sagt att det finns ett behov av att ha en försvarsindustristrategi. Det handlar ytterst om att regeringen behöver prioritera för industrin vad det är som är viktigt, och vad som är mindre viktigt, och ge en vägledning till industrin. Vi behöver förhålla oss till vår försvarsindustri på ett sätt som man kanske inte behövde för fem eller tio år sedan.

– Vi lägger också grunden till det vi kallar försvarsinnovationsinitiativ. I anslutning till Natointrädet kommer vi också få tillträde till nya områden inom Nato där man kan jobba med försvarsinnovation. När jag har en nära dialog med utländska partners så säger de att en av sakerna som Sverige kan bidra med och stärka Nato, är just på innovationsområdet. Därför kommer vi att behöva arbeta mer med försvarsinnovation. Det handlar ytterst om att kunna vidmakthålla den teknologiska spetsen på det framtida slagfältet.

Du kommer antagligen att bli den försvarsminister som för Sverige in i Nato – hur känns det?

– Det är regeringens högsta prioritet att så fort som möjligt bli fullvärdiga medlemmar av Nato. Det handlar om att vi behöver ha försvarsgarantier och ingå i Natos gemensamma försvarsplanering, men också att hela norra flanken av Nato kommer att stärkas genom ett svenskt Natointräde.

Hur säker är du på att medlemskapet går igenom på Natotoppmötet i Vilnius i juli?

– Jag är hoppfull och jag stärktes i det efter att vi för första gången på 23 år fick besök av en amerikansk försvarsminister för tre veckor sedan. Försvarsminister Austins budskap var mycket tydligt, att det är viktigt att Sverige blir medlem så fort som möjligt och allra senast till Vilniustoppmötet. I grunden handlar det om Turkiet som kan fatta turkiska beslut och Ungern som kan fatta ungerska beslut men jag upplever ett starkt stöd för ett svenskt Natomedlemskap.

Läs mer: