Israelerna är nu, enligt “2023 World Happiness Report” det fjärde lyckligaste folket i världen. Slaget av bara finnar, danskar och islänningar – men alltså före till exempel det svenska folket. Detta trots social oro, månader av demonstrationer mot den högerextrema regeringen, ockupationen av Palestina och ständiga hot från omvärlden.
Varifrån kommer denna lycka? Kan det vara så, som Jerusalem Post sammanfattar, att “människor kan personligen vara lyckliga även om de känner att det på en nationell nivå finns mörka moln överallt”? Att lycka kan finnas även på randen av en avgrund? Och hur mår då palestinierna under ockupation? Jo, deras plats i “lyckolistan” är 99. Inte sämst i världen, men inte så bra.
En sak är i alla fall säker. Förutsättningen för den israeliska lyckan är att man inte på något sätt känner sig ansvarig för, eller delaktig i, förtrycket av det palestinska folket – vare sig av de 20% palestinska medborgarna i Israel som saknar viktiga medborgerliga rättigheter eller, allra minst, de palestinier som lever under israeliska militärlagar på det ockuperade Västbanken. Tvärtom visar nya opinionsundersökningar att israelerna, speciellt de unga, inte har något problem med att arabiska / palestinska medborgare har begränsade rättigheter jämfört med judiska medborgare i samma land.
Hur hanterar omvärlden detta? Sannolikt inte alls. Det mesta talar för att man, inte minst den svenska regeringen i sin nuvarande roll som ordförande i EU, accepterar förtrycket av palestinierna och låter allt rulla på som vanligt.
Gunnar Olofsson