Läste om heltidsprojektet. Det låter bra att man får välja sysselsättningsgrad men det som låter för bra är sällan sant.
Det sägs bland annat att det är förmånligt att gå ned i tid om man till exempel har gamla föräldrar som man måste stötta, då kan man ju vara hemma en dag i veckan. I Degerfors kommun så spelar det ju ingen roll hur många procent man jobbar. För att det ska bli rättvist så arbetar alla inom vården lika många pass per schemaperiod oavsett sysselsättningsgrad, det som skiljer är längden på passen. Oklart vems rättvisa det handlar om.
Heltid är en rättighet, frågan man bör ställa är väl varför många inom vården inte orkar arbeta heltid. Kan det bero på att det är för stressigt, för tungt, dåliga arbetsvillkor, dåliga scheman, chefer som saknar kompetens, chefer som säger upp sig så att man får ny chef vart och vartannat år, arbetsmiljö i enskilds bostad eller ständiga sparbeting. Jag anser att det är här man måste fokusera först.
Har själv jobbat inom äldreomsorgen under många år och ser en stor skillnad nu mot för bara 10 år sedan. Arbetssituationen är mycket mer stressig och krävande idag. De som är gamla och som behöver hjälp lever längre än tidigare de har också högre krav, vi har en ny generation gamla. Det är ju här det brister, kraven från enskild ökar dels för att man är van med en bättre levnadsstandard än tidigare generationer men också för att man ska vårdas hemma i större utsträckning med komplicerade sjukdomstillstånd.
Allt detta ställer stora krav på kompetent vårdpersonal som blir en allt större bristvara. Det ställer också större krav på hela organisationen. Det är högst orimligt att färre personal ska vårda fler på kortare tid och förmodligen därför många inte orkar arbeta heltid. Själv valde jag att säga upp mig, jag ställer inte upp på detta längre.
Fd anställ