Karlskoga har trygghetsvecka där man vill höra våra åsikter om hur man kan göra Karlskoga tryggare. Det provocerar mig.
Det var vinter. Jag och sonen är ute och går. Vi passerar återvinningen på Skrågatan. Bang! Jag får ett slag rätt över ansiktet! Det är klädinsamlingens tunga lock som träffar mig. Locket, som fälls utåt med ett handtag som sitter högst upp, öppnas med full kraft just när jag passerar på trottoaren. Kanten! på järnlocket träffar mig med full kraft exakt mitt för ögat. Jag får ett hack rakt in i glaset på mina nya glasögon och om jag inte haft så tjocka glas hade ögat sagt poff. Jag får också en blodig repa hela vägen ner till min haka. Locket är tungt och det var en jävla smäll med högt ljud! Jag blir chockad av smällen, får ont och jag måste sitta ner för jag blir yr. Min son hjälper mig hem.
Jag kontaktar kommunen. Jag tror i min enfald att dom dels ska hjälpa mig att få nya glasögon, dels att dom ska förmå klädinsamlingen att inte ha locket vänt ut över trottoaren. Jag får ett ärendenummer. Jag får senare en mejlkonversation med kommunens handläggare som förklarar att dom är utan ansvar på alla sätt. Jag är påstridig och menar att tänk om ett barn får locket i huvudet. Men nä...
Nu har klädinsamlingen efter två år vänts inåt, antagligen av praktiska själ. Men varför, varför kunde det inte göras på en gång? Och varför kunde kommunen inte hjälpa mig med nya glasögon? Har kommunen ingen försäkring? Jag gick ju på kommunens trottoar!
Vill också nämna, att jag en vecka senare hittade en gigantisk hög med kläder vid Botorp. Jag tänkte då att dessa kläder kanske stals ur klädcontainern och att det förklarar varför locket inte var helt stängt och föll ner på mig? Jag anmäler klädfyndet till kommunen, får ett ärendenummer. Två år har gått, kläderna, och nu än mer sopor, ligger kvar. Det tycker jag är dåligt.
Då, när detta hände var jag nyinflyttad. I min förra kommun brydde dom sig verkligen. Man fick alltid ett tack och en åtgärd om man hörde av sig. Här, jag kände mig så fånig som trodde att kommunen skulle bry sig både om mig som blev skadad och om klädskräpet jag anmälde.
Kampanjen ni har nu, jag tänkte ringa och berätta detta, men jag hittade ingen kontaktperson, och något mer ärendenummer vill jag inte ha, så det fick bli tidningen istället.
Undrande