Robin Karlsson slår i hop händerna.
– Då kör vi från början.
Det är tystnad, tagning i Degerfors bibliotek.
Vi har träffat kollegorna som kallats ”Sveriges bästa humorister just nu”.
Det är onsdag, solen skiner och sopmaskinen städar torget utanför. Inne på kontoret till Degerfors bibliotek är det avspänt men koncentrerat.
De spelar in sitt nästa Instagraminlägg. Med sin torra, lite skruvade humor med mycket vardaglig igenkänning har de fått många fans långt utanför kommungränsen.
I en krönika i NWT kallade Lasse Anrell dem ”Sveriges bästa humorister just nu”.
På några månader har de fått tusentals nya följare och en hel del uppmärksamhet i media.
– Från mars har vi gått från 3 000 till 15 000 följare. När man slår utanför kommunen då får man mer uppmärksamhet i Degerfors också, säger Robin Karlsson.
Han är ansvarig för bibliotekets sociala medier och den som står bakom manus och produktion av kortfilmerna. Första inläggen handlade om vem som skulle vara bibliotekets lucia 2019.
– Från början var det mer surrealistiskt, nu är det mer vardagligt. Vi försöker att inte vara så trendkänsliga, säger Robin Karlsson.
Jobbrelationer och vardag
Humorn på Degerfors bibliotek handlar om hur starkt kaffet ska vara, vem som ska ta stängningen, jobbrelationer och vardagligheter.
– Det ska inte vara för specifikt bibliotek, vi gör inte humor om bokutgallringar utan det ska vara mer allmänt, säger Robin Karlsson.
Gänget verkar ta uppmärksamheten från fans och media med ro. Men det är roligt.
– Det var fölk som ville ta selfies med mig och Åsa på Stora Valla, och det var inga degerförsinger, säger Harriet Åhlund.
Dialekthumor
Om Åsa Johanssons karaktär är mild så är Harriet Åhlunds hennes motsats. Hon är ”the one and only”, går på och säger vad hon tycker. Hon tvekar inte att dra en vals för att få saker dit hon vill och ”koker gött kaffe”.
Harriet Åhlund är också den som står för den bredaste dialekten.
Birgit Westergren är korrekt och ordningsam.
– Det ska vara en skruvad version av vardagen, säger Robin Karlsson.
De har hunnit bli rutinerade framför kameran.
– Vi är inga skådespelare, vi bara läser ur manus, säger Åsa Johansson.
Några repetitioner kör de inte med. De tar om tills det sitter.
– Då kör vi.
Robin Karlsson tar plats bakom kameran.
Liten del
I dagens scen ska Harriet försöka få med sig Birgit på en restresa. Det går inte bra och Harriet kontrar med en förolämpning. ”Tänk att hon har varit på Kanarieöera trettio gånger och aldrig vart i Las Palmas, vad säger det om e mänsche?
Till slut, efter många glömda reliker, omflyttning av tidningshögar och ändrade kameravinklar är Robin Karlsson nöjd. De hinner med en fika innan det är dags att öppna.
– Jag tror inte folk förstår att det här är en liten del av vad vi gör, säger Åsa Johansson.
– Jag har fått kommentarer från folk som trott att det var på riktigt, säger Birgit Westergren.
Det finns inslag där idén kommer från en verklig händelse. Som dagens scen.
– Vi har verkligen varit på Kanarieöarna samtidigt en gång. Och vi hade skugga på vår balkong och höll på att frysa ihjäl. Harriet hade sol hela tiden, säger Birgit Westergren.
Och Harriet Åhlund skickade verkligen in en dikt av Dan Andersson till lokaltidningen när hon var tolv år och låtsades att det var hennes egen. Ett erkännande som dök upp spontant när de spelade in ett inlägg om poesi.
De dricker upp och reser sig. Det är dags att ta tag i fjärrlån och kopieringar och planering av sommaraktiviteter igen.