Anki Almlöfs marsch uppåt med Rabalder – en framgångssaga: ”Som bäst om tre år”

Anki Almlöf och hennes häst Rabalder har i år tagit steget upp i den högsta klass som finns inom dressyr: Grand Prix.

Nu är ryttaren från Karlskoga dessutom på väg in i utvecklingstruppen inför landslaget.

Och både hoppas och tror att hon tillsammans med hästen har de bästa åren framför sig.

Rabalder är 13 år.

– Jag tror att han kommer vara som bäst om tre år, när han är 16.

Då hoppas Anki Almlöf att ekipaget etablerat sig i Grand Prix, tagit placeringar i kamp med de bästa i Sverige till att börja med och i nästa steg internationellt, och i bästa fall fått avancera i trappan mot landslaget.

Åtta år tillsammans

Hon kom i kontakt med fuxen för första gången då han var fem år. Då startades ett samarbete med uppfödaren där Anki Almlöf utbildade och tävlade Rabalder. Senare fick hon möjlighet att köpa hästen och nu har han varit i hennes ägo sedan 2019.

När Rabalder var yngre låg han efter i utbildningen på grund av sin storlek som gör att man måste gå sakta framåt.

– Han var inte speciellt lovande då. Det fanns personer som ansåg att han inte skulle duga så långt.

– Stammässigt har han en väldigt bra och meriterad pappa. Jag skulle vilja kalla moderstammen gedigen, om än omodern. Utseendemässigt är han mer av den äldre modellen – inte så ädel, långbent och smäcker som mer ”moderna” dressyrhästar.

”Bättre än man trott”

Mot alla odds har det ändå gått relativt snabbt att nå toppen.

– Vi tränade metodiskt, och han visade sig vara mycket bättre än vad man trott. Vi har tävlat ganska lite men har varje år checkat av nivån för hans ålder. Som femåring red vi LA, sexåring MSVC, sjuåring MSVB, nio år PSG och tio år Intermediaire. Med vinster på alla dessa nivåer.

Alltså: Lätt A, Medelsvår C Medelsvår B, Prix St George och Intermediaire.

Som bäst i motgång

En av anledningarna till att det har gått så bra kan vara att Anki Almlöf ser så här på sig själv:

– Jag är som bäst när man känner att det tar emot. När det är svårt. Då försöker jag bli bättre och utvecklas. Många backar om man stöter på problem och vill att det ska känns bra hela tiden, jag är tvärtom.

”Du rider jättedåligt”

Hon berättar om sin första tävling, långt innan hon kom i kontakt med Rabalder.

Kort sammanfattat och förenklat: hon var själv jättenöjd och tyckte att det varit en bra insats.

Bedömningen var annorlunda: ”du har en jättefin häst men du rider jättedåligt”.

– Dålig sits och dåliga händer, fick jag veta.

Hon lät sig inte nedslås efter 45% som resultat, 62 är godkänt.

”Ta mig tusan, det kan gå”

Från början fanns inga tankar på att Rabalder skulle kunna gå hela vägen upp till Grand Prix-nivå.

– Det var för tre år sedan jag tänkte: ta mig tusan, det kan gå, det kan bli Grand Prix för oss, något som har varit ett stort mål för mig som ryttare och få ta sig hela vägen.

Även om det då var en lång väg kvar att vandra så fortsatte Rabalder att utvecklas för varje dag och nu har ekipaget gjort sina första starter där.

Och Anki Almlöf får, nog, anledning att jobba vidare med det som hon säger att hon försöker bli bättre på:

– Att stanna upp någon gång och glädja mig då det gått bra, jag är alltid på nästa steg i tanken.

Kraftpaket på 720 kilo

Rabalder är respektingivande stor, noterar reportern direkt.

– Han väger 720 kilo.

– Det som gör honom så bra är hans inställning och höga arbetsmoral. Humöret, han är alltid glad. Och så snäll.

Att hon jämför honom med ”en stor hund” är talande.

Man ska dock inte underskatta hans nerv då han är otroligt explosiv, som under ett lag-SM där han plötsligt hoppade över dressyrstaketet.

Som en vanlig häst

En häst som tävlar på Grand Prix-nivå är värd mycket pengar.

– Men det påverkar inte mig utan jag låter honom leva som en vanlig häst. Ett helt vanligt liv för en häst. Som att få vara ute i hagen med kompisar. Och det är han som bestämmer. Den dag han inte tycker att det är roligt eller fortsätter att utvecklas kommer jag inte att tävla vidare med honom.

Hästar från unga år

Att det skulle bli hästar, från första början, var givet – tycker Anki Almlöf när hon ser tillbaka.

– Det fanns inget annat för mig. Det började med ridskola i unga år, jag var sju, men jag hade inte möjlighet att köpa min första egna häst förrän jag tog studenten.

Därefter har det handlat om hästar de flesta vakna timmar på dygnet: från tidiga morgnar till sena kvällar. I många olika roller.

Mycket träning

Hon ser en fortsättning, långt framåt i tiden, med hästar i en central position i livet.

Anki Almlöf har nu fyra lovande unga hästar i stallet som hon utbildar åt uppfödare för framtida tävlingar.

– Det krävs en hel del fysisk träning utöver de fyra–fem hästar jag rider dagligen, tre–fyra gånger i veckan där det mest handlar om kondition för min del, för att klara av de påfrestningar som blir på en ryttare. Och mental styrka. Det gäller att lägga känslorna åt sidan och orka jobba på även i motgång.

Något som i högsta grad bidragit till att hon nått Grand Prix tillsammans med Rabalder.

Hon tillägger till sist att hon aldrig hade nått dessa framgångar utan sitt team runt sig med huvudtränaren Christina Strand i spetsen.