Så är vi mitt i den blomstertid som kommit. Fägringen är stor och i hundra nyanser av grönt.
Studenter som lyckorusigt ger sig ut i framtiden, och finklädda barn som sjunger Idas sommarvisa på det mest fantastiska och tårframkallande vis.
Blomstertiden är som en stor grönskande påminnelse om tiden som går. Här var yngsta sonen i veckan på avslutningsmiddag för sexorna. På tisdag är mellanstadiet över och Strömtorpsskolan lämnas för gott.
Äldsta sonen har just tagit moppekort, och när jag står i fönstret och ser honom dra iväg så vill jag på samma gång ropa efter honom att ”kör så långt du kan, ge dig ut och iväg och ta för dig av allt därute!” och samtidigt ”kom tillbaka och kom in här och stanna under mammas tak lite till”.
Det där bitterljuva i att se dem växa och ta steg för steg utåt, bortåt, framåt. Som det ska vara, och samtidigt som det ju utmanar oss föräldrar som måste hitta den rätta balansen mellan att låta dem flyga men i lagom och inte alltför snabb fart.
Det där att fortfarande vara behövd, ibland nästan mer än nånsin, för ungdomens tid prövar, det vet vi alla som nån gång varit där. Men samtidigt allt mindre behövd. Allt mer löses på egen hand där mamma inte behöver vara med.
Nu har den ena till och med ett eget fordon och eget körkort.
Vissa saker verkar dock oföränderliga. Diskmaskinen står alltid lika oupplockad när jag kommer hem, och tvättmaskinsläran som jag vet har ingått i hemkunskapen i skolan verkar som bortblåst.
Men jag antar att vi ger och vi tar, och att det ingår att tonårsmammor ska navigera sig igenom de här åren, beredda på tvätthögar och känsloutbrott men också fantastiska små samtal om livet och framtiden, och en förundrad häpnad över vilka nästan vuxna människor mina små varelser har vuxit upp till.
Framför allt tycker jag om det. Jag älskar att följa deras utveckling både som individer och de saker de tar sig för, och jag är nyfiken på vilka val de kommer göra och vilka vägar som blir deras.
Idag firas studenten här i Degerfors och det ska bli roligt att ta del av lite festyra på samhället och skrålande hoppfulla toner om den ljusnande framtid som är deras. Och jag önskar dem verkligen allt gott, alla barn och unga som i denna blomstertid sätter punkt för ett kapitel, det kan vara förskolan som är över, eller lågstadiet, mellanstadiet, nian, gymnasiet. Oavsett vad så är det stora händelser i just deras liv, och därför tycker jag att det ska vara särskilt fint och högtidligt just denna i denna tid.
Du nalkas ljuva sommar - dags att stänga en dörr och öppna nya, dags att njuta, dags att vara i just den tid som är, just nu.