Turismen går som på räls: ”Vi knyter ihop Sverige med Nora”

Alla järnvägar bär till Nora – åtminstone förr i tiden.

I den anrika knutpunkten finns ett museum för alla som är intresserade av tågtrafikens historia i Bergslagen.

Järnvägen mellan Nora och Ervalla invigdes 1856 och är Sveriges första normalspåriga bana med persontrafik. Den tillkom efter privat initiativ och byggdes för att frakta järn, malm och kol till och från bruken och hyttorna i Bergslagen. I många år vägdes och lastades godset i Nora, innan det åkte vidare för transport ut i Sverige och världen.

Det finns en tydlig koppling till Karlskoga – år 1876 invigdes sträckan Nora - Karlskoga - Otterbäcken. I början av 1900-talet byggdes ett spår mellan Bofors och Valåsen.

Tågen som körde för Nora Bergslags Järnväg (NBJ) fraktade allt som tillverkades på verket i Bofors och Karlskoga var en viktig samarbetspartner. I många år gick det till och med att åka persontåg mellan Nora och Karlskoga.

I samband med att många gruvor i Bergslagen lade ner verksamheten på 1960-talet minskade godstrafiken, men fram till början 1980-talet var persontrafiken i bruk. NBJ köptes upp av SJ 1984 och bolaget upphörde. Två år senare tog stiftelsen Nora Bergslags Veteran Jernväg över driften och ägandet av järnvägsområdet, för att bevara kulturarvet.

Levande museum

Magnus Hellqvist är ansvarig för Nora järnvägsmuseum och veteranjärnväg. Han brinner för att visa upp tågen och värna om deras minne. Magnus jobbar mestadels själv om dagarna, men ibland tillsammans med praktikanter och personer som arbetstränar.

– Vi har ju ett samhällsansvar, menar han.

Under säsongen försöker Magnus att hålla museet levande och byta ut en del föremål. Ibland kommer det folk och donerar saker till verksamheten. Det finns till exempel kartor och planscher som vittnar om järnvägens historia. En plansch visar att det 1926 fanns 18,5 mil järnväg inom NBJ – från Bredsjö i norr till Otterbäcken i söder.

Magnus Hellqvist visar upp ett stort ånglok som brukade köra människor och post i Bergslagen. Tågen som gick till och från Nora hade inga vagnar i första klass, eftersom de flesta på orten inte hade råd med de dyraste biljetterna.

Duktiga hantverkare

Det kunde vara 50 grader varmt framme i ångloket, där eldarna stod och lastade i bränslet. Tåget körde i drygt 15 kilometer i timmen, vilket i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet ansågs vara smått hisnande.

Magnus Hellqvist förklarar att det var tydliga hierarkier i tågbranschen förr.

– Lokföraren umgicks inte med eldaren och de pratade knappt med varandra fastän de befann sig i samma vagn.

Längst fram på loket sitter två stora fotogenlampor.

– De var till för att synas, inte för att de skulle se bättre, säger Magnus och fortsätter:

– De som byggde ångloken var duktiga hantverkare. Det är ett rejält jobb.

Tusentals besökare

På museet står den så kallade Sockerpullan, loket som körde mellan Nora och Karlskoga. Det tillverkades på 1870-talet i England, levererades till Nora 1873 och hade en toppfart på 20-25 kilometer i timmen. Loket, som till en början hette Karlskoga, såldes till Svenska Socker Aktiebolaget 1905 och fick därefter smeknamnet Sockerpullan.

Loket köptes tillbaka och renoverades 1956 för att dra jubileumståget när NBJ firade 100 år. Sockerpullan förvarades sedan i ett förråd i Karlskoga fram till 1073 innan det bogserades tillbaka till Nora för att rustas upp på nytt. Sommaren 1982 rullade loket för egen maskin igen, men har sedan dess varit i trafik mycket sparsamt och endast vid speciella tillfällen.

Förra året hade museet över 3 000 besökare och hela området brukar kunna räkna med 5 000 till 7 000 besökare, enligt statistik från Turistbyrån i Nora.

Magnus Hellqvist menar att de försöker göra Noraborna stolta.

– Och vi knyter ihop Sverige med Nora.

Här hittar du fler artiklar från sommarbilagan.