Det har nu gått en dryg månad sedan vi berättade att Karlskoga Tidning-Kuriren blir en tredagarstidning i print. Det har gått drygt två veckor sedan vi berättade att de tre dagarna blir tisdag, torsdag och lördag.
Och jag har fått många bevis för att ni prenumeranter är precis så kloka och redo för förändring som jag trodde.
De flesta som hört av sig på olika sätt har visat förståelse för att vi måste göra detta. De frågor jag fått har varit kloka och eftertänksamma och visat ett genuint intresse för vår lokaltidning och vår framtid.
Naturligtvis är några också arga, besvikna och oroliga.
Den vanligaste åsikten bland kritikerna är att detta är ”början till slutet”. Jag vill med eftertryck säga att det är precis tvärt om; detta är ett sätt att se till att vi överlever på lång sikt. Dessutom är jag övertygad om att detta är en väg som alla tidningar kommer att gå, förr eller senare.
En insändarskribent menar att vi går tillbaka till 1800-talet med tredagarstidning. Jag ser på vår hemsida som uppdateras hela tiden och tycker inte att liknelsen håller.
Några tycker att vi borde sänka priset eftersom tidningen kommer hälften så ofta. Jag ser på redaktionen med lika många medarbetare som kommer att producera lika mycket och förhoppningsvis ännu bättre journalistik och tycker inte att det är logiskt. (Däremot kommer det inte att bli någon höjning av priset i höst, något som annars hade varit oundvikligt.)
Jag kom till Karlskoga i slutet av 1980-talet och började på Nerikes Allehandas lokalredaktion vid Centralplan i Karlskoga. Tvärs över gatan låg Kuriren. KT hade redaktion lite längre bort. Alla tre tidningarna hade lokalredaktioner i Degerfors. Radio Örebro höll till i Folkets hus (under Kuriren).
De tre årtionden som gått sedan dess har inneburit en lång rad förändringar i medievärlden i våra kommuner. Många gånger har jag hört och sett dödsrunorna över lokaljournalistiken. Varje förändring har varit ”slutet” för några engagerade prenumeranter.
Själv är jag glad och stolt över att bo i en kommun som har en egen tidning. Och att leda en tidning som har en lokalredaktion ett stenkast bort. Jag ser tillbaka på alla förändringar som skett sedan jag tog mina första stapplande journalistiska steg och känner att ”fy fan vad vi är bra på att överleva”.
Nej, det ser inte likadant ut som det gjorde då. Men ärligt talat; vad i vår värld fungerar i dag på samma sätt som det gjorde för över 30 år sedan?
Nyhetsflödet ser helt annorlunda ut. Vardagslivet för en prenumerant ser helt annorlunda ut. Samhället ser helt annorlunda ut.
Om KT-Kuriren ska fortsätta att vara relevant även i framtiden måste vi också bli lite annorlunda.
Men lokaljournalistiken är och förblir det vi lever för.