För ett år sedan satt jag både spänd och förväntansfull inför vad som skulle bli Karlskogas första Prideevenemang någonsin. Jag var nervös och nu i efterhand är mycket av mitt minne bara ett regnbågsfärgat brus.
Det är svårt att ta in att förhoppningen om åtminstone hundra personer i paraden resulterade i över tio gånger så många. I ett land där dragqueens förbjuds läsa sagor för barn och möjligheten att få vara sig själv begränsas av livslång diskriminering, är Karlskoga Pride ett steg framåt för hbtqi-personers fri-och rättigheter.
I juni lyssnade jag på ett radioprogram. Dansaren Tobias Karlsson gästade och berättade om hur den coola fotbollskillen Jocke förändrade hela Tobias tillvaro i skolan. Genom sitt mandat att säga ifrån, ifrågasätta och agera skapade Jocke ett tryggt rum för Tobias. Jag delade programmet på min instagram samtidigt som en lättande känsla sköljde genom min kropp. Äntligen. Äntligen berättar någon om vikten av den där personen som säger ifrån.
Jag ville att min delning skulle nå alla de som suckat och himlat med ögonen till följd av mina ständigt återkommande argumentationer och utsagor. För är det någonting jag får höra regelbundet så är det just att jag borde välja mina argumentationer med omsorg. Att varje situation eller sammanhang inte lämpar sig för verbala strider om mänskliga rättigheter. Att jag inte måste agera på allt och att jag förstör både stämningen och flytet i samtalet när jag avbryter för att berätta att vad som just sagts kan uppfattas kränkande.
Jag vet inte med er, men för mig är det svårt att se att det är personen som säger ifrån som står skyldig för den stämning som eventuellt förstörs. Och om ett jobbmöte, en familjemiddag eller en midsommarfest exemplifierar fel tillfällen –vilka tillfällen är då rätt, och vem har mandatet att avgöra det?
Radioprogrammet med Tobias som gäst avslutades och övergick i tonerna av Miss Li. Jag kan inte riktigt låta bli att hålla med henne när hon sjunger ”Kan du hälsa gud att jag behöver lite framtidstro? Någonting som ger mitt arma hjärta lite lugn och ro?”. För det är inte alltid enkelt att vara den som ifrågasätter, säger stopp och förändrar ett samtal från flytande och skoj till en situation präglad av stel tystnad och brinnande försvarstal.
Men jag står för att det alltid är värt att skapa en obekväm situation om den innebär skapandet av ett tryggt rum för någon annan. I ett samhälle där ”två steg fram och ett tillbaka”-principen är ett faktum, är det viktigare än någonsin att agera för dem som inte har möjlighet att själva göra det. Precis som Jocke gjorde för Tobias.
Den 19 augusti dansar prideparaden genom Karlskoga ännu en gång. Karlskoga Pride är en möjlighet att agera för mänskliga fri-och rättigheter och ta ett steg framåt för en jämlik hälsa. Och du – Säg ifrån, fråga, ifrågasätt, dela kunskap och stå upp. Både för dig själv och för andra. För någons upplevda trygghet kan ditt agerande vara avgörande.
Linnéa Bergmark Palonen
Projektledare Karlskoga Pride