Bergets loppis regnade bort: ”Jag har fått ihop till hyran av bordet”

Till en början duggade det, men det tilltog och snart öste regnet ner. Höstloppisen på Kulturcentrum Berget mer eller mindre regnade bort, även om några försäljare fick sålt ett och annat.

– Jämfört med vårloppisen så är det inte mycket folk här, men jag har snart sålt slut ändå. Fast jag kan fylla på, för jag har mer i boden här bakom, säger Gull-Britt Andersson som vet att loppisarna på Berget annars är populära.

Kulturcentrum Berget brukar anordna såväl vår- som höstloppis och i helgen var det alltså dags. Under fyra timmar pågick försäljningen, men en del som bokat stånd kom inte ens dit och det berodde troligen på väderleken.

– Gardiner och kläder är nog det folk frågar efter mest, säger Gull-Britt Andersson och i ståndet intill står hennes barnbarn, Simon Andersson, och säljer det sistnämnda samt elektronik.

”Bra att ha”

Torbjörn Erlandsson konstaterar att det inte blir några stora förtjänster, men att man ändå blir av med grejor. Då vi hälsar på är en kunde i färd med att köpa svetstänger.

– Jag har ingen, men det kan vara bra att ha även om man ska limma ihop grejor, så kan man klämma ihop med den här, säger Anders Olsson.

Ingrid och Christina Riemer, mor och dotter, är inte på jakt efter något särskilt.

– Vi är ute på vift och har även varit i Järsberg på loppis, utanför Kristinehamn, säger Christina.

– Där hittade jag en jacka och en bok, säger Ingrid.

Berit Åkeberg, från Karlskoga, säljer honung och så loppisprylar, lite ”smått och gott” som hon säger.

– Jag brukar vara ute vid hyttan i Granbergsdal, det är första gången jag är med här och det brukar vara mycket barnfamiljer. Men idag går det dåligt, vädret rår man inte på, säger Åkerberg.

Leksaker och glas

Camilla och Håkan Magnusson säljer av lite av barnens avlagda leksaker.

På frågan om de ofta åker runt på loppisar och säljer saker, svarar de nekande.

– Men ibland vill man rensa lite, säger de.

Även i de små bodarna i uthuslängan pågår loppis, men också utställning av tiffany glaskonst. Det är Sylvia Forslund som 1987-92 hade en bod på Berget för denna konstart.

– Nu håller jag på och avvecklar. Intresset för tiffany går i vågor, säger hon då vi frågar om många numera köper lampor och annat gjorda i den här tekniken.

– Man måste ha konstintresse. Men barn tittar på glaset och ser dess förtrollande effekt. Sen vill en del med äldre hus gärna ha den speciella effekt det blir av glaskonsten, säger hon.

En annan typ av glas är Gun Stenholm på jakt efter.

– Jag vill ha Skansenglas och åker runt och tittar efter det, säger hon där hon står i boden som Anna Karlsson och Ingmarie Andersson, som är kusiner, hyr och håller öppet av och till. Där är trångt och mycket saker, men kunderna kommer och går och enligt innehavarna går affärerna hyfsat.

Kallas rastlöshet

Sabina Irwin debuterar som loppisförsäljare och affärerna har gått bättre än hon trodde. Men med det tilltagande regnet funderar hon på att packa ihop lite tidigare. Hon säljer krukor och vaser som hon själv köpt in på loppis, men piffat upp genom att måla det. Utöver det gör hon skålar och prydnader av jutesnöre.

– Det har säker nåt fint namn, det vet jag inte. Men jag kallar det bara ”rastlöshet”, svarar hon leende på frågan vad det kallas.

Dan Wang, i ståndet intill, brukar sälja sina virkade alster på marknader men gör nu debut på loppis.

– Jag har fått ihop till hyran av bordet, säger hon.

Tre systrar från Karlskoga; Linda, Annika och Anita Nykvist brukar åka runt på loppisar och helst till Berget, som är favoriten. De är inte på jakt efter något särskilt, utan kikar mest runt.

– Sen har de gott fika här, så vi brukar vara här varje år, säger de och knallar vidare i regnet som tilltagit alltmer.