Tio år har gått sedan filmklubben i Degerfors startades upp och det firar man med en filmfestival tredje söndagen i september, då det bland annat visas tre filmer som är inspelade i Degerfors. Höstens ordinarie filmprogram är redan satt och består av åtta filmer.
Den första hösten i klubbens historia, det vill säga 2013, var Eje Johansson redo att ge upp idén om en filmklubb, med en besökssiffra på i medel 23 personer. Tio år senare är han fortfarande ordförande i Degerfors filmklubb, precis som då, och säger att han märker att verksamheten är väldigt uppskattad. Besöksrekordet är 350 personer och medelsiffran vad gäller publik låg i våras på 192 personer. Under pandemin försökte man också hålla liv i verksamheten, bland annat genom att visa film även dagtid, men då fick man endast ta in 50 personer som fick sitta med rejält avstånd i salongen.
– Men på våren 2020, innan pandemin, visade vi filmer januari till mars och besökssiffran låg då på 253 personer, minns Eje Johansson.
Virpi Ljung är också den som sitter med i arrangörsgruppen sedan starten och hon minns att en av de filmer som visades första hösten inte var någon hon skulle välja; Dreamcatcher.
– Men jag är kanske fel person, för jag somnar bara då jag ser film, säger Virpi och skrattar.
En annan film som visades då, minns Johansson, var The Kings Speech.
Initiativet till en filmklubb togs, enligt Eje, av kommunens dåvarande kulturchef Cay Flydén.
Virpi var den som gjorde medlemslistor, beställde popcorn och städade salongen med mera. Då var hon anställd av Folkets hus, numera av kommunen men har fortfarande kvar alla dessa sysslor när klubben visar film.
Val av filmer
Höstens filmer är satta, den första visas redan kommande torsdag, den amerikanska versionen av En man som heter Ove.
– Vi försöker ha med ett par svenska och A Man Called Otto är ju amerikansk, men svensk egentligen. Sen hävdar alltid Lena Gustafsson, som är med i gruppen, att vi måste ha en julfilm vid jul, säger Eje och fortsätter:
– Vi kan inte dra bort någon film när programmet är satt. En del medlemmar går inte på alla filmerna, men har kanske spetsat in sig på en särskild på listan vi går ut med.
Eje berättar att några i arrangörsgruppen går på bio mer än många andra och kan utifrån det välja filmer de vill ta hem, man läser recensioner och ser till skådisar man gillar och så vidare när man väljer filmer som finns med på Swedish Films lista. Det är inte premiärer, man får hejda sig till dess filmerna finns på blue-ray, dvd eller kan streamas.
På frågan varför man då inte lika gärna kan se dem hemma, svarar Eje:
– För att film gör sig mycket häftigare på bio!
Stor filmduk
Filmduken i Degerfors Folkets hus är stor, större än många i filmstäderna enligt Eje, och projektor köpte man ny för några år sedan.
– Per Hollander som jobbar som biomaskinist var med som konsult i valet av projektor, det är en HD-projektor, inte 4K upplösning, men i kombination med duken är det bra bild. Det är ingen som klagar på det, säger Eje men nämner att ljudet kunde behöva uppdateras då det är runt tio år gammalt.
– Vi lägger dock text på alla, även de svenska filmerna, eftersom hörseln är så varierad på publiken där medelåldern är runt 60 år, men vi har några i åldern 30-40 år.
Eje tycker sig ha märkt att ungdomar inte så gärna ser det man kallar långfilm.
– Då jag var lärare i filmproduktion på Möckelngymnasiet lade jag in filmanalys av en långfilm i ämnet, varpå en del ungdomar sa ”men jag ser aldrig på långfilmer”. De ser på serier och korta klipp, typ Youtube-klipp, säger Eje och berättar att man faktiskt har försökt hålla filmklubb för såväl ungdomar som barn. Det sistnämnda valde man bort då biblioteket av och till visar film i biosalongen utan kostnad för barn.
Filmklubben betalar licens utifrån hur många medlemmar man har och medlemspriset har inte ändrat sig dramatiskt, det har sen start endast höjts med en femtiolapp.
– Det räcker till licensen och det är ett bra pris, för många medlemmar ser kanske inte alla filmerna utan kanske hälften, säger Eje.
Filmer från Degerfors
När man nu ska ha jubileum blir det i form av en filmfestival för allmänheten söndag den 17 september. Då visas tre produktioner som filmats i Degerfors. Två av dem har Eje Johansson tillsammans med Börje Eriksson gjort och det är korta filmer, endast 15 och 17 minuter. Den ena ”Nu var det 2002” gjordes i anslutning till stålverksnedläggningen och är filmad där. En uppföljning till den gjorde de tio år senare, för att spegla hur det blev i samhället, med fotbollen och annat efter nedläggningen.
Den tredje filmen är en timme lång och gjord av Yngve Baum 1980 och heter ”Fotboll, herrar och småfolk”.
– Han filmade på Stora Valla, i Järnverket, på caféer och ute i samhället och jag fick för många år sedan muntligen löfte av honom att visa filmen. Han ägde själv rättigheterna till filmen, säger Eje.
Den fjärde filmen är en konstfilm med titeln ”Det är tänt” och den har anknytning till orten, då Viktor Strand som är från Degerfors har gjort den. Han kommer själv vara på plats och presentera filmen.
Efter ett par timmars rast fortsätter man festivalen på eftermiddagen med att för medlemmar visa filmen ”Yesterday” och bjuda på popcorn och cider.
– Det är en favorit i repris och förslagen haglade då vi skulle välja vilken vi skulle visa, så här fick vi förhandla, säger Eje.
– Tanken är att man ska locka fler att bli medlemmar under förmiddagens visningar, som är öppna för allmänheten, och de kan komma och se filmen på eftermiddagen, säger Virpi Ljung.