Man ska vara här och nu, och du duger som du är, det är något som Gruppen Kahjenn prioriterar högt i sina egenkomponerade låttexter.
– Jag behöver själv gå tillbaka ibland och lyssna på texterna och landa i nuet, säger Hannah Nordén.
Kristina Folker, Jenny Nordström och Hannah Nordén började musicera tillsammans hösten 2014. De kallar sig Gruppen Kahjenn och namnet kommer efter en ordlek med deras förnamn.
Jenny och Kristina kände redan varandra genom sina jobb som kyrkomusiker. Kristina träffade Hannah på en gemensam 40-årsfest och de började prata.
– Vi kom fram till att det vore kul att sjunga tillsammans, kanske i någon kör. Jag funderade och tog sedan kontakt med båda två. Vi började med att ses en gång i månaden och i början sjöng vi olika sånger arrangerade för tre damröster, berättar Kristina.
Porlande bäckar
Så småningom började de komponera egen musik där texterna handlar om att vara här och nu, att inte titta där framme, och att man duger som man är.
– Första låten skrev jag när jag var trött och sliten. Sen skickade jag den till Jenny. Texten kom tillbaka tillsammans med ljudet av porlande bäckar, berättar Hannah och Jenny tillägger:
– Det var något i Hannahs språk som gjorde att jag hörde porlande vatten när jag klinkade på pianot och sen tog det bara fart. Låten heter Porlande vatten och vi spelar den fortfarande väldigt ofta.
Gruppen är ute på spelningar, mestadels under sommaren, och är öppna för förslag och samarbeten. De vill gärna sprida det de håller på med.
– Vi har blivit inbjudna till konserter ihop med olika körer och det är väldigt roligt. Någon uttryckte att det var nästan som att få egen terapi. Jag behöver det själv ibland, att gå tillbaka och lyssna på texterna och landa i nuet. Säga till mig själv: Stanna upp och se vad det finns för fina saker runt om dig i världen! Det är lätt att bara springa förbi solen som glittrar i sjön och barnen som vill leka. Då kan våran musik hjälpa oss att hitta tillbaka till det, säger Hannah.
Jenny tar vid och berättar att de vid ett tillfälle sjöng tillsammans med en kör som bestod av kvinnor med yngre barn.
– Det var en träffande målgrupp där många verkligen kände igen sig i sångerna och tog dem till sig.
Klokt och tänkvärt
Kristina berättar med stor glädje att återkommande i deras konserter är att folk sitter och sjunger med i sångerna.
– Våra arrangemang är oftast trestämmiga med piano men kan också vara a capella säger Kristina och alla tre stämmer in och jag får ett exempel på deras kloka ord som ständigt är aktuella:
”Jag duger att vara precis som jag är, jag duger i stillhet när jag bara är. Jag lägger bort måsten, borden och bör, jag släpper på kraven och allt som mig stör, jag sitter helt stilla, jag är där jag är utan att göra jag är bara här”.
– De raderna sammanfattar vår musik väldigt bra. Många av våra sånger är att förhålla sig till samhället krav, men ofta är det man själv som ställer de högsta kraven på sig själv, säger Hannah.
Gruppen hjälper dem att grunda och är något de mår bra av. Den ska lyfta dem och inte tvärtom.
– Vi kommer precis som vi är, ibland är vi stressade så vi nästan gråter, ibland är vi uppåt. Ibland blir det fel men det gör inget, för det händer oss alla. Vi bara skrattar åt det. Vi har hållit kvar den friheten i gruppen, en plats där vi får återhämta oss. Det klingar både i musik och text, förklarar Jenny.
Hannah nämner ordet Wabi-sabi som kommer från en asiatisk konstsort och handlar om att hitta skönhet i det som är operfekt.
– Upptäck skönheten i det ofullkomliga. Det behöver inte vara perfekt, det ger en frihet både i musiken och livet, säger Jenny.
Släpper fram varann
Jenny, Kristina och Hannah delar på ansvaret. Alla skriver texter, komponerar och arrangerar.
– Det är både kul, vilsamt och inspirerande. I och med att vi släpper fram varann på olika sätt så får vi en massa input som man inte fått annars om man gjort allt själv. Det är utvecklande och något vi har nytta av även i arbetslivet, säger Jenny.
De har heller ingen tävlan sinsemellan.
– Det är det som är så himla skönt. Man gör ingen besviken om man säger att jag inte orkar idag. I många lägen pushar man sig ändå, men så är det inte hos oss och det är ytterst värdefullt. Man kan komma till en repetition och vara helt dränerad på energi och så sjunger man några sånger och det är som att kroppen läker. Det är helande, säger Hannah.
Vad vill ni att publiken ska få med sig?
– Att känna sig upplyft och att man börjar sjunga mer själv, att det ger mersmak och att de ska ha musiken klingande inom sig långt efter, avslutar Kristina.