För drygt ett år sedan fick undersköterskan Henrik sparken från Karlskoga kommun med motiveringen att han stulit. Någon polisutredning är inte klar och han själv fick aldrig chansen att yttra sig.
– Fast det gått ett år kan jag fortfarande fundera på vad folk tänker om mig, säger Henrik och fortsätter berätta om det som hände när han blev avskedad.
Ett helgpass väntade i mitten av maj när Henriks chef ringde och meddelade att han inte längre var välkommen till arbetsplatsen, orsaken: Han var misstänkt för stöld hos en på boendet.
– Jag har inte tagit något och det retar jag mig på. Hur kan man sparka ut någon utan att ens ha ordentligt belägg?
Inom en vecka gick han från att ha varit en anställd som undersköterska under 20 år i Karlskoga kommun till att inte ens få hämta sina saker på arbetsplatsen utan att vara övervakad.
Förklaringen från arbetsgivaren var att Henrik skulle ha förskingrat pengar från en brukare, själv fick han aldrig en chans att förklara något.
– De hade påbörjat en utredning och fattat beslut utan att ens ha pratat med mig, säger Henrik.
Enligt vad chefen sagt till Henrik handlade det om flera småsummor som tillsammans räknats ihop till 3000 kronor.
Kvitton
På boendet där Henrik arbetat i över tio år har personalen ansvar för olika brukare och så även han. Det innebar att när brukaren behöver ha något handlat så hjälper personalen till.
Att misstag kan ha begåtts förnekar han inte, men att det skulle handla om stöld dementerar han bestämt.
– Jag förnekar inte att jag tagit ut pengar när jag varit och handlat åt brukaren och jag medger att jag tappade bort ett par kvitton, men stulit något har jag absolut inte gjort, säger han och fortsätter:
– Det skulle aldrig falla mig in att ta något från någon som sitter i den situationen.
Händelsen polisanmäldes, men är inte ett år senare utredd av polisen. Henrik är således inte dömd, annat än av sin arbetsgivare.
– Ja, det var kvitton som saknades, men det borde inte leda till avsked. Däremot säger jag inget om jag fått en tillsägelse eller varning.
Du menar att du skulle ha accepterat om någon sagt att du måste skärpa dig med kvittona?
– Ja, men självklart. Och hade de skulle vilja dra summan på min lön så hade jag inte bråkat om det. Jag står för slarvet, men stjäla pengar det har jag inte samvete till.
Han berättar att arbetsgivaren även sagt att han skulle haft brukarens kort medvetet hemma och inte lämnat tillbaka det som man ska, något som enligt Henrik inte alls stämmer med verkligheten.
– Innan allt det här hände fick jag en blodpropp tidigare samma månad och var hemma en vecka. När jag gick hem sjuk så råkade brukarens kort ligga kvar i min ficka, men när jag pratade med jobbet och berättade att jag hade det så så fick jag informationen om att det inte var någon panik, säger han.
Men under uppsägningssamtalet var just det med kortet en annan del som lyftes fram, att han skulle haft det hemma en lång tid och inte varit villig att lämna det tillbaka.
– Men det stämmer ingenting, det låg i brukarens skåp utom då när jag var hemma för blodproppen. Vem som helst ta och handla åt honom om de ville. Sen hade jag ansvaret, absolut.
Det omedelbara avskedet innebar inte bara en chock utan har följts av fler trösklar än så att övervinna. Självkänslan och inte minst ekonomin har fått rejäla törnar.
– Jag blev av med ett fast jobb, det är fruktansvärt. Jag får inte pengar till pension, allt påverkas.
Henrik fick 45 dagars karens innan han fick stämpla. Någon semester den sommaren blev det inte för honom och frun. De valde sedan även att sälja sitt hus och helt börja om på nytt.
Han ger dock kommunen lite ”cred” för att de ändå gav honom några samtal för måendet hos företagshälsovården, men där stannar all omtanke från arbetsgivaren och de allra flesta av kollegorna.
Även om han inte umgicks med kollegor direkt på privat och han hölls sig lite för sig själv så tyckte han ändå att de hade en god relation och kunde ha bra diskussioner.
– Det är som att bli utslängd i kylan. Vi har ändå jobbat ihop i många år. Även om de blivit tillsagda att inte ringa mig, så kan man höra av sig på sin fritid.
Hela händelsen har gjort att han blivit tillbakadragen och funderar mycket på det som hände och hur reaktionerna varit, om han inte var omtyckt på arbetsplatsen.
– Fortfarande fast det gått ett år kan jag inte låta bli att fundera på ”undrar vad folk tänker”. Tror alla det om mig, eller finns det någon som tror något positivt? säger han och fortsätter:
– Jag är inte ute efter att bråka, men jag vill gärna få ut att folk ska veta att kommun kan bete sig så illa.
Nytt jobb
Trots allt som hänt är Henrik ändå trygg i att han inte gjort något fel och vill stå rakryggad för sin nya arbetsgivare.
Med anledning av det har han vid anställningsintervjuer ärligt berättat vad som hänt mellan honom och Karlskoga kommun. Mycket för att skydda sig så att inget ska komma fram på annat håll.
Idag arbetar han i sin profession i annan kommun. Att få nytt arbete underlättade förstås ekonomin, men framförallt självkänslan.
– Nya jobbet är också ett sätt att bearbeta allt och att jag får känna mig behövd. För jag kan jobba och jag har fått mycket beröm, även av chefen som avskedade mig.
Han hoppas att han i framtiden kan lägga hela händelsen bakom sig och att jobbet han har nu ska leda till något varaktigt för han trivs i sin roll som undersköterska.
– Det här har varit jättejobbigt, men nu försöker jag börja om på nytt.
Fotnot: Henrik heter i verkligheten något annat.
Svar från arbetsgivaren:
Arbetsgivaren: ”I utredningsfasen har vi alltid ett möte med personen i fråga”Läs mer:
Undersköterskan om chefen: ”Hon har sedan start både trakasserat och mobbat mig”Socialchefen: ”Oftast gör man en överenskommelse i någon form”Kollegorna backar upp undersköterskan Anna: ”Som om man suttit och letat fel”