Jag har haft svårt att sätta ord på vad det är som ibland gör mig så ledsen när människor är ovänner. Jag tycker om när alla är vänner.
Men det är såklart en utopi att det vore så här i världen. Men det blir ofta så mycket diskussioner där fokus handlar om alla fel som någon annan har istället för att berätta om alla rätt jag själv har.
I ett sammanhang nyligen skulle vi välja in en ny person och det var fler kandidater som räknades upp och det fina i den här gruppen var att ingen talade illa om någon annans kandidat utan bara väl om sin egen. Det var då jag kunde sätta ord på att precis på samma sätt skulle jag vilja att vi var lite oftare mot varann.
Som ett exempel kan jag nämna att min favoritfärg är röd. Det har inte undgått någon som känner mig. Istället för att ständigt påminna andra om att gult är fult, blått är vått eller vad det än handlar om så fokuserar jag istället gärna på att prata om rött, använda rött och upphöja den röda färgen.
Tänk om det gick att bygga ett samhälle på att vi visst får tycka olika saker men hata inte alla som inte har samma åsikter, tro, intressen eller favoritfärg, älska det du gillar och tala gott om dina intressen. I Lukasevangeliet 10:41-42 säger Jesus till Marta: ”Varför gör du dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs?” Det handlar precis om det här. Marta hade kanske behövt lagt lite mer fokus på vad hon själv ville göra för Jesus när hon fick så fint besök, istället för att tala illa om vad Maria gjorde.
Jag hoppas att vi kan hjälpas åt att jobba för ett samhälle där vi kan fokusera på det som gör gott. Vi behöver inte älska vad alla andra gör, men vi kan tycka om att vi förmodligen har olika uppdrag i vår stora gemenskap och tala gott om vad vi själva gör. Jag gillar egentligen alla färger, men har ni tänkt på hur fantastisk den röda färgen är, vilken värme, vilken kärlek, vilken enastående färg rött är, som kärleken själv.