En svensk tiger. En mening vi lärt oss att tyda på flera sätt. Men främst är väl tanken att vi svenskar inte pratar bredvid munnen om sådant vi vet, som inte skall spridas.
I Karlskoga, med vår krigsindustri, har devisen en särskild tyngd. Äldre karlskogabor nickar säkert igenkännande. Men att som svensk tiga still…det är inte samma sak. Tvärtom. Att vara klok och inte tala vitt och brett om händelser som avser att skydda oss som individer, som grupp och som nation. Det är rimligt.
Och i dessa oroliga tider går statliga myndigheter ut med uppmaningen att vi skall vara försiktiga med vad vi sprider. Nu har vi ändå fått omvärldens blickar på oss. Det händer något med vårt lilla land. Hur har det kunnat bli så här? Fortsätter utvecklingen vet jag inte om lyriken i vår nationalsång stämmer så länge till. Förändringens vindar blåser hårt. Och omvärldens syn på Sverige ändras.
Och under tiden svensken går omkring och är tyst så anpassas vårt land till något vi inte sett tidigare. När vi yrvakna kommer att inse att vi saknar någon eller något kan det vara för sent. De kulturarenor vi mötts på har mist sina anslag. Våra nya vänner har angivits och kastats ut ur landet. De forum vi höjt våra röster från, där vi slipat argumenten och samtalat med varandra…ja, jag vet inte vad som blir kvar när en tredjedel av budgeten till folkbildningen försvinner.
Och det mina vänner tror jag bara är en början. Kultur och utbildning är så viktiga redskap för att behålla kraften i ett folk. Att Sverige måste finansiera ökade kostnader inför ett NATO-medlemskap rättfärdigar inte att till exempel skära ner folkbildning och kultur. När den brittiske premiärministern Winston Churchill fick frågan om man inte borde skära ner på statens kulturutgifter när Storbritannien gick in i andra världskriget lär han ha sagt: ”Vad finns då kvar att försvara?” Han var klok han!
Nej, nu får vi nog lyfta bladet från munnen om vi vill ha ett Sverige värt namnet att försvara. Ett Sverige där alla är lika mycket värda. Ett Sverige där vi kan vara olika. Ett Sverige som gör skillnad. En svensk tiger inte still! Jag vill avsluta med att dela Helga Henschens dikt ”Tala” med er.
Tala
du som ännu har läppar
tala
tala med grannarna i farstun
tala med folk på gatan
och i tunnelbanan
den som ännu har öron
han höre
skriv ord på papper
på väggar och plakat
bär orden genom staden
högt över huvudet
så alla kan se
dela ut flygblad
om frihet, motstånd, människovärde
fred solidaritet
låt orden flyga som svalor
till fjärran land
vägledda av stjärnorna
som fåglar med gröna blad i näbben
till våra systrar och bröder
i världens fängelser
de som inte kunde tiga
tala
du som ännu har läppar
ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar
och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många
av oss
beväpnar sig med ord
tala tala
det är vår skyldighet
mot dem som talade
medan de ännu
hade läppar