En nästan 40-årig tradition är på upphällningen. Det blir ingen Kiwanis-lucia i år, berättade tidningen i dagarna.
”Vi får inte ihop tillräckligt med folk”, säger ”luciageneralen” Henrik Seiver.
Jag är kanske inte helt överraskad.
”Saker går helt enkelt ur modet om de inte fyller någon funktion.” Orden är Agneta Liljas, etnolog vid Södertörns högskola, när hon för några år sedan försökte förklara varför Luciafirandet verkar vara på väg ut ur svensk tradition.
Kanske känns det orättvist, med tanke på de tradiga traditioner vi fått i dess ställe. Halloween har uppenbarligen etablerat sig som en ”svensk” högtid på senare år. Nästa vecka kommer nästa USA-import, när svenskarna ska passa på att fynda under ”Black Friday” – en annan, huvudsakligen kommersiell högtid.
Och visst kan man muttra, men det är bara att inse att det är med detta som med alla andra traditioner: engagerar de tillräckligt många blir de kvar – om inte så försvinner de.
Det samma gäller luciatågen. Vi är säkert en majoritet av befolkningen som ser fram emot ljusbringarna den 13 december varje år – men de vi samtidigt förväntar oss ska gå i det där tåget och uppträda för oss verkar helst vilja slippa.
Ja, oddsen talar för att de med barn i förskolan redan tidigare år fått bestämda order om att låta mobilen ligga kvar i fickan, om det överhuvudtaget fortfarande arrangeras något tåg.
Många förskolor har börjat rygga tillbaka inför anstormningen av föräldrar, morföräldrar och andra som vill se två-, tre- och fyraåringar klä upp sig och gå i tåg. Man berättar om hur barnen helt enkelt inte tycker det är så kul. Stå där och sjunga framför en massa vuxna som tittar, fotar och filmar och vill få det där perfekta klippet till Facebook eller bilden som ska in i december i den där fotokalendern som mormor och farfar ska få i julklapp.
De lite äldre barnen tycker i sin tur att det är slöseri med tid och pengar. Tonårstjejerna lockas allt mindre av vad som länge haft utformningen av en skönhetstävling snarare än en musik- och ljushögtid.
Men inte ens där det finns villiga kandidater att ta de ovilligas plats är den tänkta publiken uppenbarligen beredda att kompromissa med hur luciafirandet ”SKA” vara. Flera är de skolor som det senaste decenniet hellre ställt in än låtit pojkar vara lucia.
I Bollnäs ifjol stoppades det luciatåg som skulle lussa för regionfullmäktige för att det ”inte uppfyllde kraven på hur ett luciatåg bör vara”, enligt fullmäktiges sverigedemokratiska ordförande.
Tågets lucia identifierade sig nämligen inte som kvinna, och där gick uppenbarligen gränsen för SD. Det var inte ”traditionellt” nog.
Man måste ju undra hur den inskränkta inställningen förhåller sig till de där viktiga svenska värderingarna som invandrare i framtiden ska testas i, enligt nya påbud från den SD-ledda regeringen i veckan.