Jag ska erkänna: det tog emot att gå till Nobelhallen på lördagskvällen. Första nedsläpp 20.30. Det hade varit så mycket skönare att stanna kvar hemma.
På pressläktaren innan matchen mot Björklöven kom BIK Karlskogas assisterande tränare Johan Schoultz fram och hälsade efter att ha varit på intervju med radion.
Vi pratade om vad som gjort att det gått bättre för laget efter sex raka förluster till att börja med, förutom att BIK på senare tid i betydligt större utsträckning förmår att ta tillvara på sina chanser.
Schoultz tyckte att en stor skillnad är att BIK, efterhand, inte låtit sig stoppas av motgångar.
Nu är det här min åsikt: i takt med att förlusterna fortsatte att radas upp inledningsvis, trots spelmässigt många gånger bra eller åtminstone acceptabla prestationer, spred sig en rädsla och en stor osäkerhet inom laget.
Få, om ens någon, vågade kliva fram och visa vägen. I stället såg det ut som att många gömde sig. Rädslan att förlora blev större än modet att göra allt för att vinna. Med risk för att misslyckas.
Det är mänskligt. Så reagerar många av oss, bland andra jag, i motgång. Då blir vi bara sämre och sämre.
Så var det för BIK.
Onsdagens insats hemma mot Mora var en plump i protokollet. Inte att det blev förlust, Mora är bra, men sättet som BIK förlorade på. Mora vann fler dueller och till slut även matchen.
Men:
– På senare tid har det inte funnits något stopp i oss, sade Schoultz.
– Som i Nybro i fredags.
Underläge med 1–3 efter att Nybro tillåtits göra sina två första mål för enkelt men till slut seger med 4–3.
Det som då gav resultat och utdelning hade Schoultz sett, allt mer tydliga, tendenser till även innan dess.
Och mot hockeyallsvenskans ledarlag Björklöven underströks det åter.
När jag mötte Schoultz efter matchen fick han mitt erkännande för sin klockrena analys, innan den samma.
– Vi kör och kör och kör, och är riktigt BIK:iga, sade han.
Alltså väldigt jobbiga att möta och stå emot.
– Vi masserar motståndarna, sätter press på och gör det besvärligt för. Till slut får vi utdelning för det.
Vi lämnar Schoultz, med stor del i att BIK år efter år varit ett lag högt upp i allsvenskan då han varit assisterande tränare till både Staffan Lundh och Karl Helmersson, för den här gången där.
Jag ser möjligheter till att BIK ska kunna lyckas ännu bättre framöver och ta sig upp till en position i tabellen där jag placerade laget innan säsongen: som en kandidat till en direktplats till kvartsfinal i slutspel. I så fall måste laget som sämst sluta sexa.
Det är realistiskt när det är fler och fler spelare som kliver fram och tar för sig.
Framgång ger ökat självförtroende vilket i sin tur leder till ännu större framgångar.
Men: då krävs att laget inte släpper till så pass mycket bakåt som varit fallet. Inte minst: Björklöven fick göra alla sina fyra mål i matchen på nio skott i andra perioden.
Fast även om det tog ju tog emot att en sen helgkväll gå till Nobelhallen för en av 52 omgångar blev det en mycket underhållande match som jag och de övriga som var på plats fick uppleva. Så du som stannade hemma; du gick miste om en riktigt häftig hockeymatch. Den mest sevärda jag upplevt med BIK så här långt under säsongen.
BIK–Björklöven 5–4
(1–0, 2–4, 2–0)
Första perioden: 1–0 (14.03) Theodor Pistek (Rikard Olsén, Theo Keilin).
Andra perioden: 1–1 (4.32) Myles Powell (Jesper Lindgren, Nick Schilkey), 1–2 (7.10) Nicolai Meyer (Fredric Weigel, Jacob Andersson), 2–2 (10.41) Rikard Olsén (Viktor Lang, Viktor Lennartsson), 2–3 (12.15) Alexander Wiklund (Maxime Fortier), 2–4 (12.56) Kim Johansson (Scott Pooley, Myles Powell), 3–4 (16.56) Eskild Bakke Olsen (Theo Keilin, Theodor Pistek).
Tredje perioden: 4–4 (1.08) Jesper Kokkonen (Theodor Pistek, Eskild Bakke Olsen), 5–4 (15.24) Eskild Bakke Olsen (Jesper Kokkonen, Henrik Larsson).
Skott: 43–31 (12–16, 16–9, 15–6).
Utvisningar, BIK: 5x2. Björklöven: 6x2.
Domare: Filip Eriksson och Filip Granrud.
Publik: 2 303.
BIK:s laguppställning
Målvakt: Marcus Hellgren Smed (Niklas Lundström).
Backar: Rikard Olsén, Viktor Lang – Henrik Larsson, Alexander Leandersson – Albert Lyckåsen, Stefan Milosevic.
Kedjor: Hampus Plato, Gustaf Franzén, Jesper Kokkonen – Gustaf Thorell, Eskild Bakke Olsen, Jesper Norbäck – Theodor Pistek, Kalle Jellvert, Theo Keilin – Viktor Lennartsson, Simen André Edvardsen, Albin Eriksson samt Carl Bruhn.
Saknas i BIK: Wilhelm Westlund, Filip Sveningsson, Leo Klavhed, Måns Krämer och Jacob Ringman.