Hoppa till huvudinnehållet

Det bästa som hänt den fackliga kampen

Publicerad:
Banderoll från IF Metall med texten ’konflikt’ utanför Tesla-anläggningen på Boplatsgatan i Malmö på måndagen.
Banderoll från IF Metall med texten ’konflikt’ utanför Tesla-anläggningen på Boplatsgatan i Malmö på måndagen. Foto: Johan Nilsson/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

De svenska fackens strejk mot Tesla för att pressa företaget att teckna kollektivavtal, har passerat en månad – och kampen är på allas läppar långt utanför våra gränser.

Men inte för att facket ”skämmer ut Sverige”, som högerns megafoner gärna vill påstå. Nej, det är tvärtom med beundran som utländska debattörer fyller sociala medier och tidningsspalter med berättelser om hur lilla Sverige sa ”hit men inte längre” till världens rikaste man.

Det berättas om den höga fackanslutningen (i och för sig långt under medlemskapsnivåerna för bara 20–30 år sedan, men ändå), om hur nio av tio på arbetsmarknaden omfattas av kollektivavtal som facken drivit fram, om den svenska modellen och hur svensk lagstiftning tillåter de många sympatiaktioner som poppat upp de senaste veckorna.

Och vet ni, reaktionerna är vilda!

Vilt positiva alltså. Den här fajten kan vara det bästa som hänt den globala fackliga kampen på år och dag! Inte minst väcker den en generation svenskar som tror att lugnet på arbetsmarknaden kommer av sig självt, att det inte krävs facklig kamp för bättre villkor och att arbetsgivare utan press kommer att ha sina anställdas bästa för ögonen.

Så klart ett sånt uppvaknande skrämmer högern. Det märks.

”Facket skämmer ut Sverige”, skriver högerdebattören Caroline Dahlman och menar att Tesla nu kommer att välja andra länder att etablera sig i ”där facket inte gör sitt bästa för att skrämma iväg dem”.

Sofia Nerbrand på liberala – nåja – Kristianstadsbladet, menar å sin sida att ”Fackens tarvliga strejk handlar om att bevara deras makt – inte om att värna de anställda eller svenskt välstånd”.

På mörkblå Svenska Dagbladets ledarsida framställs Tesla, som alltså ägs av världens rikaste man, som en underdog som kämpar mot etablissemanget.

Alla rapar de Elon Musks talepunkter om hur svenska facket är ”galet” och hur Tesla-arbetarna i Sverige redan har bättre villkor än de i kollektivavtalet som IF Metall vill få dem att teckna, vilket inte är sant.

Från politikerna har det på det stora hela varit desto tystare.

Visst, det har muttrats om att sympatiåtgärder nog ändå borde förbjudas. Näringsutskottets sverigedemokratiska ordförande, Tobias Andersson, har rasat mot både facken och Socialdemokraterna och menar att dessa ”gör allt man kan för att ge sig på Elon Musk”.

SD:aren har missuppfattat. Facken strejkar inte för att Musk är ägaren. Att det sedan retar gallfeber på miljardären är onekligen en smaklig bonus. Nån behöver lära Musk att han inte har oinskränkt makt där allt är till salu. Vill man verka på den svenska marknaden gör man rätt i att acceptera spelreglerna på arbetsmarknaden – eller ta konsekvenserna.

Även här är det kanske inte så dumt med en strejk och en radda sympatistrejker för att väcka liv i en lugn svensk arbetsmarknad och för att tvinga högerpolitikerna avslöja var deras sympatier egentligen ligger.

Artikeltaggar

ArbeteArbetsmarknadAvtalElon MuskIF MetallKollektivavtalSocialdemokraternaStrejkerTesla